barn på bröllopet?

Personligen så skulle jag varken bjuda min mor eller far om de försökte sätta käppar i hjulet för mitt bröllop, och de har betytt massor för mig. Persoligen hade "taggat ner" bara vara förnamnet jag hade behövt göra i detta fall.

Jag blir uppriktigt ledsen över att läsa att den blivande bruden "har jag ont i magen varje dag för det här" eller "Har tappat glädjen inför det lite" . Och tycker att en person som får en blivande brud att känna så inför sitt eget bröllop...... ord saknas

Jo, det klart att det är sorgligt om det går ut över glädjen inför bröllopet, men det jag menar är att om gästerna inte är helt utan social kompetens borde det gå att förklara och genom diplomatiska formuleringar få dem att acceptera situationen utan att köra igång någon sorts släktfejd (jag tror till exempel inte min mor skulle förlåta mig om jag uteslöt henne från mitt bröllop).

Jo det är sant, men jag kan ha missupfattat det, men tyckte det verkade som om hon försökt få fram en lösning men att de bet ifrån på det.

Jag hade aldrig förlåtigt min mor om hon förstört mitt bröllop, hellre att hon skulle va sur på mig än att jag skulle låta henne förstöra min bruds stora dag.

Tack snälla för alla era svar! Idag tog vi tjuren vid hornen och åkte hem till släktingen för att reda ut allt och det gick jättebra. Hade blivit peppad av en kollega på jobbet och tänkt ut vad jag ville säga om det blev en diskussion men det behövdes inte. De verkade ha smält det hela lite sen vi hördes av senast och barnet kommer att vara på hotellet och de roterar mellan festen och rummet. Vi behövde inte argumentera för vårt beslut utan de verkar äntligen acceptera det.

Nu känns det mycket mycket bättre och klumpen i magen börjar släppa. Nu ska det bli så kul att planera och fixa det sista - som det ska vara! Snart är det dags! Iiih!! :D

Vad härligt :)

Lycka till med den fortsatta planeringen och ha en underbar bröllopsdag :) 

Usch, nu börjar jag bli lite nervöst för detta... Vi ska skicka ut inbjudningskorten nästa vecka och har valt att ha ett barnfritt bröllop då det skulle bli ungefär 10 av 35 gäster mellan 5 månader och 7 år och vi känner att vi bara vill ha det lugnt och stämningsfullt utan risk för att barnen lever rövare i kyrkan. Dessutom är vår lokal efteråt inte alls anpassad för små barn, det är litet och det finns ingen plats att springa av sig/leka på. ÄNDÅ tänker jag "har vi rätt att göra så?" "vad kommer alla andra att tycka?" Framförallt tänker jag så på grund av att vi kommer ha ett alkoholfritt bröllop och en eftermiddagsmottagning utan fest och dans. Jag har fått känslan av att vissa tar för givet att barnen ska komma iom att det "bara" är kaffe och tårta efteråt.

Idag träffade jag en av mina bästa vänner och fikade med henne och hennes 2,5-åring när min vän plöstligt säger till sitt barn "I höst ska vi gå och titta på när *mitt namn* gifter sig". Fick världens klump i magen och bytte samtalsämne...

Ja, förlåt, nu lånade jag tråden och skrev av mig lite...

Självklart har du rätt att välja barnfritt även om du har en alkoholfri fest, det är ditt val. Om du gifter dig i kyrkan kan du däremot inte förbjuda barnen att följa med dit, det är en gudstjänst där vem som helst får komma. Det är bara festen du kan bestämma vem som är där eller ej. Självklart är det större chans att föräldrarna lämnar barnen hemma om de vet att de inte får komma på den efterföljande festen, men jag har varit på barnfria bröllop där barn kom med till kyrkan och sedan inte följde med till festen.

Nej, jag förstår att vi inte har någon rätt att förbjuda barn på vigseln men man kan ju alltid ha önskemål. Och precis som du säger så är det ju mindre risk att de kommer till vigseln om de inte är välkomna på mottagningen.

Vi kommer välja att ha det barnfritt.
Och de som inte accepterar det får inte komma.

Jag kan ärligt inte förstå ni dom inte kan säga ifrån att barn INTE är välkommna varke sig i kyrkan eller på festen. Det är MITT bröllop MINA regler. De "vänner" som inte accepterar hur jag vill ha mitt bröllop är inte vänner på riktigt.

Jag tycker ni skall stå på er, det är ER dag ni skall inte behöva ändra er eller vika er för gästernas vilja.

Jag blir chockad över en del av era hårda svar. Visst är det "er" dag men det handlar ju också om vilka realtioner och vänner man vill ha kvar i framtiden. Självklart vill man väl även att folk ska ha trevligt och att bränna vänskapsband för en enda dag i ens liv skulle jag då adrig göra. Men det är väl en priortieringsfråga antar jag. Antingen är man egoistisk och tar konsekvenserna av det eller så är man generös i livet och det brukar löna sig i längden.

Varför skall man då man bara en dag i livet (förhoppningsvis) gifter sig rätta sig efter andra.

Relation med sina vänner:
De vänner man vill ha kvar i framtiden skall väl om de vill vara vänner rätta sig efter bröllopets regler.

Egoism:
Det är ju de som är egoistiska som väljer att gå emot parets önskan och medvetet sätta sig emot deras bröllopsregler.


Denna enda dag som är en av de största i sitt liv, då man gifter sig, skall då ens så kallade vänner medvetet sätta sig emot paret som gifter sig? Anser det är fruktansvärt fult, egoistiskt och avsyvärt till och med att inte följa bruden och brudgummens regler vid deras bröllop.

Men stt sätta upp "regler" för bröllopet känns väl fel från första början. Det är en glädjens dag för att fira kärlek. Inte arrangera sina vänner så de passar in i drömmen...

Med regler menar jag givetvis att de som är bjudna kommer, och att man följer tema eller dresscode om sådant finnes.

Eller skall man låta alla komma som de vill hur de vill och äta när de vill? Skall man inte ha tider utan låta folk komma mitt i vigseln eller gå mitt i den??.

Ett bröllop utan "regler" är väl ingen som har??

Jag håller med. Även om jag naturligtvis vill att bröllopet ska bli så bra som möjligt, så är inte allt svartvitt med hur man ska bemöta olika önskemål. Sånt där prat om att 'om de inte anpassar sig exakt efter mina krav är de inga riktiga vänner' låter väldigt märkligt i mina öron. Människor har olika bra social kompetens. Om jag har någon vän som inte alltid är jättesmidig att ha att göra med kanske jag väljer att fortsätta vänskapen för att jag känner att de tillför något positivt i mitt liv ändå. Att vara helt kompromisslös och bete sig som värsta 'bridezilla' leder nog snarare till att vännerna kommer fram till att de klara sig bra utan dig, i slutändan blir det du som förlorar. Jag menar självklart inte att man ska vika sig för alla önskemål heller, men med lite flexibilitet och ett stort mått diplomati kommer man långt.