Få frieri från hjärnan

Grattis till förlovningen!

Jo det är just tänka på något annat som jag har för avsikt att göra, men det är ju så svååårt :P och inte blir det lättare när hans föräldrar pratar om barnbarn, mina om att "man kan visst vara ung, för ni är som gjorda för varandra" och kompisarna tjatar om att bli bjudna på bröllopet. Detta trots att vi säger att det inte är aktuellt än. Så man blir ständigt påmind och då är det svårt att tänka på annat :)

När jag skrev om 2 år så var det mer en medeltid av vad vi pratat om. Vi har sagt att om ett, två eller tre pr kanske. Beror på. Dock känns tre år lite väl långt ^^ men ja, tills det är aktuellt (när det nu blir) så vill jag tänka på annat så jag inte blir tjatig eller allmänt knäpp av längtan :P

Hur ska jag göra för att få annat på tankarna? ^^

Åh, vad roligt med lite olika svar med olika perspektiv! Blir superglad över att flera tar sig tid att svara.. Tack! :)

Jo vi vill flytta tillbaka till vår födelsestad där båda växt upp bär vi får barn. Dock så dröjer det till vi är mellan 25 och 30. Först då har vi nog ekonomi och tid till det :) Detta är båda överens om och har varit sedan den dagen då jag flyttade utomstädes. Vi känner att familj ä viktigt och att det därför är viktigt att barnen ska ha nära till mormor/morfar och farmor/farfar.

Angående andra språk så har han bott utomlands i ett år och talar det språket flytande. Jag ska läsa ett språk till hösten och kommer tack vare det att plugga på 150% (hör själv när jag säger det att jag nog inte kommer att ha tid att tänka på annat än plugg nästa år).

Sen har båda rest mycket under uppväxten och även tillsammans. Jag har varit i Kina, han i USA och Indien. Sen har vi ju tågluffat tillsammans i en månad och nästa sommar planerar vi att bestiga Kebnekaise och tälta för att kompensera för den hör sommaren. Utöver det har vi varit på en weekend i Londob och sol- och badsemester ihop, så vi har gjort flertalet och olika resor tillsammans :) alla har varit heeelt fantastiska! <3

Båda går yrkesutbildningar (jag lärare och han läkare), och jag blir klar i juni nästa är,så vi vet vad vi vill arbeta med och vilka liv vi vill leva.

Alla dessa saker kanske är att "finna sig själv", jag vet inte. Att åka till Thailand och festa är lixom inget för varken mig eller honom, men för många som jag pratar med "måste" man göra det innan man ska binda sig (gärna klasskompisar i övre 20-års åldern/30-års åldern). Det är väl mest därför jag tycker att det känns flummigt och ingenting för mig.

Men vi kanske ska prata igen, utan att jag ska tjata (hatar själv tjat över allt annat och vill inte utsätta min älskling för det). Bara för att klargöra hur väldigt viktigt detta är för mig :)

Vad skönt att höra att någon annan tycker som jag, att man inte måste göra det! Vi får prata i veckan och se vad som händer ^^ hihi