Få frieri från hjärnan
Hade jag redan hunnit vara ihop med en bra kille i fyra år när jag var 22 (eller 21) hade jag varit överlycklig och definitivt redo för förlovning. Det är inte åldern i sig som är avgörande utan mognaden. Har man kommit fram till vad man vill ha ut av livet (familj, karriär, fritid), så skulle jag säga att man redan har hittat sig själv. Ni kanske bara har gått på klyschan att man "ska" vara i en viss ålder innan man gifter sig?
Den som väntar på något gott väntar vanligtvis för länge.