Elling skrev 2014-07-24 11:48:46 följande:
Grattis till förlovningen!
Jo det är just tänka på något annat som jag har för avsikt att göra, men det är ju så svååårt :P och inte blir det lättare när hans föräldrar pratar om barnbarn, mina om att "man kan visst vara ung, för ni är som gjorda för varandra" och kompisarna tjatar om att bli bjudna på bröllopet. Detta trots att vi säger att det inte är aktuellt än. Så man blir ständigt påmind och då är det svårt att tänka på annat :)
När jag skrev om 2 år så var det mer en medeltid av vad vi pratat om. Vi har sagt att om ett, två eller tre pr kanske. Beror på. Dock känns tre år lite väl långt ^^ men ja, tills det är aktuellt (när det nu blir) så vill jag tänka på annat så jag inte blir tjatig eller allmänt knäpp av längtan :P
Hur ska jag göra för att få annat på tankarna? ^^
Tack
Jag är allergisk mot att andra ska komma med pikar och åsikter. Det har hänt både i mitt nuvarande och i mitt förra förhållande. Mitt förra förhållande tog slut lite för att killen var en skitstövel (mest därför kanske) och lite för att hans föräldrar och alla andra tyckte att de hade rätt att pressa oss till att gifta oss eftersom vi varit ihop i några år och hade passerat 18.
Nu har jag mer skinn på näsan och kan säga till svärfars att de ska skita i när de får barnbarn, det har de inte med att göra. (Vi kanske försöker och inte kan, måste vi berätta det för hela världen? Egentligen väntar vi på att gifta oss innan vi försöker, men det är vår ensak) Och vi har vänner som pratar om att de vill bli bjudna på bröllopet och frågar när det ska bli, men vi har inga skyldigheter att gifta oss bara för att folk vill bli bjudna. Nu planerar vi visserligen att gifta oss nästa sommar, men jag är liiite sugen på att stryka alla dem som tjatat
Det finns ingen universallösning för att tänka på annat. I perioder längtade jag så det värkte i magen efter att få den där ringen på fingret som det står hans namn i. Sedan lyckades annat ta större plats, och jag glömde bort att jag längtade ett tag. Nu är det samma sak med giftermål. Jag längtar så det värker efter att få bli hans fru, men ibland händer något som känns viktigare att tänka på.
Prata om din längtan så att han vet hur du känner, men tjata aldrig. Min sambo hade säkert kunna förlova sig tidigare med mig, men han var livrädd för att jag skulle säga nej om han frågade. Och den rädslan var han tvungen att släppa själv för att kunna förlova sig. (Han frågade aldrig utan körde ringen på mitt finger, men det var ett mycket stort steg för honom
)
Det är så mycket annat som kan hända som gör att man skjuter på planeringen, tappar lusten eller känner att "nä, nu måste vi skynda oss!", men det är livet. Namn tillkommer och försvinner från gästlistan av olika anledningar, och det är inget man kan påverka.