jag har planerat mer eller mindre sen 2011.. och vi gifter oss om lite drygt ett år. känner också att jag inte orkar vänta. jag vill bara "få det överstökat" så att säga. dock har jag ju en hel del kvar att göra så jag får väl trösta mig med att jag inte är göralös (jag skriver "jag" hela tiden för att min karl gör då absolut ingenting :P)
Jag försöker verkligen att njuta. Jag älskar att planera. Jag vill alltid ha något inbokat som man kan vänta och längta till. Men den här väntan är galen! 2011 är länge! Då måste du också hunnit ändra och fixa och byta 1000 gånger. Jag känner mig nöjd med planeringen nu. Min älskling är med en del och planerar eller jag planerar och han godkänner eller vägrar haha. Men han tycker jag är galen med mitt planerande för han tycker att det är en eeeevighet kvar.
Vi pratar också om det. Han mer och mer och kommer även med egna förslag. Men som sagt han tycker det är evigheter kvar. Han va med att provsmaka tårtor, bukett konsultation, kolla kyrka, lokal och gick på andakt för att få träffa prästen hehe. Vi har vart och handlat och bestämt pyssel ihop och han har sagt att vi ska ha pysselstund ihop, fast jag har tjuvstartat liite...
Filibustern när det börjar närma sig kanske det blir mer verkligt för honom också och vill vara med att planera . Hoppas det för det är mysigt att få göra det ihop
Tyvärr måste jag säga att du får helt enkelt ta det, att han är ointresserad. För att vi är alla olika, och som du säger för honom räcker det kanske att gå i morgonrock till rådhuset. Men det innebär ju inte att han inte tycker om dig mindre för det. Många ser giftermål som något helt onödigt för man älskar ju varandra och lever ihop ändå, det förändras inte pga. att man kallar sig gifta och har en ring på fingret. Han vill ju ändå gifta sig i och med att ni skall göra det, men han intresserar sig inte för plocket fnulet och fixet. Skulle min tjej va sportintresserad så lovar jag att hon hade fått dela det nöjet med någon annan än mig. Och även om hennes lag var i final och hon grät av glädje så hade jag bara ryckt på axlarna. Kanske dålig jämförelse men.. tror nog du förstår vad jag menar.
Men jag förstår det känns tråkigt också för du verkar va en pyssloman. :)
jo men nog blir det ett bröllop.. han skulle ha sagt ifrån ordentligt annars.
