Utan att se varandra innan...

Vi körde på att inte ses kvällen innan och sova på två olika håll men eftersom vi hade fotograferingen innan vigsel (sen vigsel) så kunde vi inte hålla oss osynliga för varandra fram till altaret vilket var lite synd. Jag är helt med på vad du menar. Men när vi väl skulle gå in så kände jag att jag överlycklig över att det var min man som gick bredvid mig då nervositeten var extrem. 

Sen så blev det ju ändå en liten överraskning när vi skulle fota oss. Han och hans marsalker stod i en stor trädgård bakom en syrenhäck och jag kom runt hörnet tillsammans med mina tärnor. Det ögonblicket var magiskt!

Så jag är delad i det du vill göra. Hoppas ni hittar ett sätt som funkar för alla :)