Hur blev du friad till/Hur friade du?!

Jag passar på att börja med att berätta hur jag blev världens lyckligaste tjej i söndags! (23/11)

Vi hade en liten middagsdate för att fira oss och vår kärlek.Det var en helt underbar och mysig middag så där som det kan vara när man är upp över öronen förälskad i någon. Skratt blandas med romantik och stämningen är på topp.

Efter maten smet han iväg en stund och jag satt och tittade ut genom fönstret. Jag ser i spegelglaset att han återvänder så jag börjar prata om hur vackra träden är utanför nu när dom är dekorerade med enormt många små lampor.

Jag blev lite förvirrad när han kommer och ställer sig på min sida men tänkte att han vill nog bara ha en puss och fortsatte prata om träden.
Då ser jag hur han går ned på knä och min enda tanke då var:
"Va konstigt. Har han tappat nåning?"
Jag var så övertygad om att han inte skulle fria att jag inte förstod vad han höll på med. Så säger han med hög röst: "Maria Andersson."
Då, just i den sekunden blev jag tjock i halsen och tårarna började rinna. Känslan som bröt ut i mig var så enormt stark att jag kan inte beskriva den.

Så jag vänder mig sakta om och tittar på min fina underbara älskling som står där på knä med en öppen ringask i sin hand och frågar mellan tårarna:
"Friar du till mig nu?"
Det var allt jag klarade av att säga för tjockheten i min hals var så stor.

Då fortsätter han: "Vill du tillbringa resten av ditt liv med mig?"
Jag var så lycklig att jag tårarna bara rann och jag kunde inte ens svara ja utan nickade lyckligt fram mitt svar.

Så fort jag tänker på frieriet så blir jag lika tjock i halsen och ögonen fylls av tårar. Jag kan inte fatta att denna underbara man vill att jag ska bli hans fru! *Skriker lyckligt* 

Bilden togs av servitören bara några minuter efter han hade friat!

Min historia är ganska enkel. Vi var ute och åt en kväll av ingen speciell anledning än att vi ville prova ett ställe som han inte varit på tidigare.

Någonstans efter att vi ätit klart varmrätten började han med att han hade något han ville ge mig. Jag visste redan då vad som var pågång, någon dag tidigare hade han pratat om att hans mormor hade gett honom en ring som han i sin tur skulle ge till "den rätta". 

Det han sa var att han hade väntat hela sitt liv på mig och att han redan efter ett halvår visste att jag var den rätta och att han ville visa det. Han gick inte ner på ett knä eller så vilket jag tycker var ganska bra. 

Jag sa ja och vi fick gratis efterrätt 

Min man och jag förlovade oss 10 dagar efter första träffen, redan då visste vi att vi ville ha varandra resten av livet.  Och någon dag före vår förlovning satt vi och skickade sms till varandra (han bodde då 35 mil bort)  och jag undrade om förlovningen även innebar att vi skulle gifta oss?  För det var liksom hela MIN tanke med det hela, jag ville inte förlova mig om förlovningen var hela grejen. Jag ville bli gift helt enkelt. 

Jag fick ett "javisst" till svar.   Och jag log med hela ansiktet. 

När vi sen förlovade oss pratade vi mer noga om det här med bröllop och han sa att han fortfarande ville gifta sig. Han hade aldrig varit gift förut, men det hade jag.  Så när vi kom hem från förlovningsdagen ringde jag och bokade kyrka.  Och 10 månader senare så gifte vi oss..

Nu har vi varit gifta i tio år...

Wow, vilken härlig historia! 10 år är inte dåligt men han man hittat rätt så vet man! Ett frieri är aldrig enkelt hur det än utförs.
Det speglar ju er och är fullt av känslor.

Men vilket sammanträffande för min älskade sa också att han vetat nästan på en gång att jag var den han vill gifta sig med.

Jag är nyvaken så då kan jag stava lite hur som helst..
Det ska vara har och inte han.

"har man hittat rätt så vet man!"

Vi hade bestämt tillsammans att vi skulle förlova oss, så när dagen kom hade jag fjärilar i magen redan när jag vaknade. Vi klev upp och åt frukost med mina föräldrar (var var hemma hos dem över julhelgen), efter ett tag kunde jag inte hålla mig utan viskade till min sambo "Om det ska bli något får du ta tag i det, jag är för nervös!". Han tog min hand och vi gick undan, styrde fast ringarna på varandras fingrar och sedan tror jag att jag lyckades klämma ur mig att jag älskade honom  

Det kanske inte är det typiskt romantiska frieriet, men det stämmer så bra in på oss. Min sambo har i efterhand erkänt att han inte vågade fria eftersom han var rädd att jag skulle säga nej, så har jag fått övertyga honom i två års tid om att jag absolut och stensäkert vill gifta mig med honom  Dessutom är jag fruktansvärt obekväm med överraskningar, så det kändes tryggare att få planera det tillsammans, välja ringar och längta båda två. 

Vi hade pratat om äktenskap och så några gånger från och till, mest i termer av vad vi vill, om vi är typerna som vill gifta oss och varför man gör det och sånt, och liksom haft en tyst överenskommelse om att vi båda är pepp, men sen inte mer än så.
Sen i somras så var vi ute på promenad en dag, vi hade varit och handlat på en affär som ligger en bit längre bort än den vanliga, och släpade hem massa grejer i tunga ryggsäckar. Så kom vi att prata om det igen, och jag frågade helt enkelt om han vill gifta sig med mig, och han var typ "jamen det vet du ju att jag vill", och efter det började vi planera det. Planera på så sätt att vi gjorde plats för det i vår budget, bestämde vilken tidpunkt vi tänkt sikta på osv. Inte superromantiskt om man gillar överraskningar och rosor och sånt, men ändå fint i den vardagsrealistiska romansen. :) Vi bestämde oss även för att strunta i förlovningsringar, och vi har inte gått ut med att vi är förlovade. Vi är som innan, bara planerar att gifta oss i sommar. 

Blev inget frieri direkt...pratade barn och jag sa att jag vägrar skaffa fler barn innan jag är gift(har en sedan tidigare)

Han sa okej, då år vi gifta oss först...

Sen lite senare(några dagar) när vi bäddar sängen så säger han "men då måste vi ju förlova oss först"

Så vi fixade ringar till våran årsdag, gick ut och åt och tog på oss dom :P se efter det så bleb bröllopsplaneringen mer seriös och bokade kyrka.

Det var öven ett annat par som förlovade sig samtidigt på samma resturang där killen gick ner på knä och allt. Så min frågade om han också var tvungen göra det xD men jag tyckte det var onödigt,visste ju redan svaret ;)

Min sambo började hinta lite lätt att han gick i förlovningstankar. Han började fråga vad för sorts ring jag ville ha om vi eventuellt skulle förlova oss, hur jag hade tänkt mig den dagen etc. Nojig som jag är och som hatar när jag inte får vara med och bestämma gick helt sonika fram till honom en dag och frågade: "Vill du förlova dig med mig?? För isåfall vill jag vara med och bestämma!" Han sa "Ja!" och sen började vi leta ringar Vi bestämde ett datum och den dagen ordnade vi ihop en  god picknick-korg och cyklade iväg till mitt favoritställe här i byn. Där åt vi, drack lite bubbel och bytte ringar. Sen drog vi hem till mina föräldrar och höll upp händerna för att visa ringarna
En helt perfekt dag!

Vi brukade titta på ringar rätt ofta eftersom att han ville ge mig rätt ring den dagen han väl friade. Så när vi var på en guldsmedsbutik i Turkiet hittade jag precis den ring jag alltid drömt om att få ha, men han sa att vi inte hade råd.

Ett par månader senare åker vi till Berlin i mellandagarna för att ha det gott på ett fint hotell, när vi kommer upp på rummet står en flaska champagne i en ishink.. Jag hinner tänka att det är lite märkligt innan jag kastar en blick åt sidan och ser honom på knä med en liten öppnad ask där min ring ligger. :) självklart sa jag ja till att gifta mig, men ringen slet jag själv upp och satte på fingret.