Gråter

Jag vet att detta verkar fånigt. Men jag sitter och gråter. Innan någon dömmer mig. Jag har brutit med mina föräldrar. Jag är 32 år o är ledsen för att jag inte har föräldrar som vill finnas i mitt liv. Jag vill inte berätta vad som har hänt. Men jag kommer aldrig att ha kontakt med dom igen. Det är regler min mamma har. Pappa lyder hennes minsta vink. Även om jag är glad att slippa dom samtidigt så saknar jag dom eller jag saknar att ha föräldrar som älskar mig. Innan någon kommenterar ni vet ingenting om mig. Bara ett exempel får ni min sk mamma sa inte på skoj utan på allvar att den bästa dagen i hennes liv var när jag flyttade hemifrån. Jag lider på allvar. Dom vill inte veta av min son heller:'(