Skönhetsingrepp före bröllop vanligt?

jag har övervägt både det ena och det andra. önskar att jag var mer som du Chicita, för i mitt dagliga liv är jag nöjd med min kropp för den gör det jag vill att den ska göra, men till bröllopet ska jag bara bli "smal".

med det följer att mina bröst som var så fina nu är små och hängiga och huden på magen börjar bli slapp. lyckas jag hålla vikten ett år (eller ett halvår, är så sjukt otålig) kommer jag antagligen göra bukplastik för att få bort överflödig hud. hade jag varit "färdigbantad" tidigare och konvalescenstiden (en ska visst räkna med ett år innan det är fullt läkt) hade jag kanske övervägt det inför bröllopet - men det är ju "bara" min man som ska se mig utan spanx och det har han ju gjort förr
brösten däremot.. kanske att jag slår till innan bröllopet.. men antagligen inte - av bekvämlighetsskäl

min man har å sin sida börjat prata om botox inför den stora dagen. vi har, som ni förstår, inga stigman kopplade till ingrepp - var och en gör vad hen vill om det får en att känna sig nöjdare med sig själv 

Ja jag hade inte haft något emot att gå in med slaktarkniven och skära lite ?handtag? som alltid vägrar försvinna, men jag vill ju ha volyyym också så det får bli att hårdträna framöver. Men om de inte går bort så kommer jag nog ?slurpa? lite med sugen så att man inte kämpar och kämpar förgäves för då är det bara ledsamt
Men det har inget med bröllopet att göra, men att va mindre kramgo och mer hård är ju målet till det i alla fall, men utan slaktarkiv i dagsläget ;)

Ingen i mina kretsar har, vad jag vet, gjort några kirurgiska ingrepp inför bröllopet. Många har ju naturligtvis börjat träna, färgat håret, fixat naglar och sånt, men det är ju inte så konstigt.

Jag tror det är rätt att tala om att det gör i vissa kretsar, även om det naturligtvis inte hindrar andra från att göra det heller. Men om det blir en norm i ett gäng att alla ska typ "fixa näsan" inför bröllopet så blir det nog dels lite av en förväntning och dels mindre av ett stigma att faktiskt göra det.

Stresso - Alltså visst vill väl jag också vara "smal och snygg" 
Men det var inget som jag la massa prioritet och energi på. 
Jag pulveriserade ett ben i min ena fot 1996 och gick då från att ha ett väldigt fysiskt krävande och aktivt jobb - till att mer eller mindre sitta stilla.
Efter 3 operationer sa läkarna att jag fick lära mig att leva med smärtan... Vilket betydde att jag helt plötsligt när jag var ute och gick, kunde känna en skarp smärta och typ "bryta foten" igen... 
Att jag dessutom har överrörliga leder och min ena axel går ur led i varje rörelse när jag typ moppar golvet (klickar i - klickar ur - klickar i... osv) gör att det inte har varit lätt att hitta något sätt att hålla igång. Och dom första 3 åren efter olyckan gick jag upp över 30 kilo som jag sen inte har fått bort. 

Min mamma var dödssjuk när vi började planera bröllopet och hon gick bort strax innan. Så även det har ju bidragit till stress som gör att det är svårt att tappa vikt.

Och då säger säkert några "sluta ät massa godis då så går du ner i vikt". Tja jag äter inte så mycket onyttigt, jag gillar frukt och föredrar det framför kakor och godis. Men jag har väldigt låg ämnesomsättning och behöver vara väldigt fysiskt aktiv (vilket alltså inte har varit möjligt) för att ens hålla vikten, för att gå ner i vikt så behöver jag träna många timmar varje dag. Jag har lyckats få stopp på min viktökning såpass att det kanske rör sig om + 1 kilo per år nu istället för + 1 kilo varje eller varannan månad.

Så jag har haft valet att acceptera den jag är - eller må dåligt och i så fall antagligen gå upp ännu mer...
Att operera mig är inte ett alternativ eftersom jag har så låg ämnesomsättning, så det hjälper liksom inte att äta mindre (och jag kan inte äta så mycket mindre än jag redan gör.

Så en bra spanx-liknande underklänning som slätade ut alla extrakurvor gav mig det självförtroendet jag behövde 
Och hela min och makens släkt samt alla våra vänner vet ju om att jag är tjock. Dom hade nog inte känt igen mig om jag hade lyckats tokbanta mig ett par storlekar mindre 

Jag kör stenhårt på att allt under tresiffrigt känns lite feminint, så har jag i alla fall en ursäkt 

det är nog inget som hör till vanligheterna. förstår inte varför man vill hetsoperera sig innan bröllopet. oftast tar det 6-12 mån innan resultatet är färdigt ändå, kanske bortsett från injektioner.

hat dock sett " bröllopspaket" på kliniker typ botox läppar kinder laser peeling i ett paket. inget jag skulle nappa på för det känns too much.

jag har absolut inget emot operationer, har fixat boobsen och har vänner som har gjort det och fettsugningar, några gör botox, men ingen hetsar med sitt utseende och vill göra allt för de har gjort en grej.

Jag håller med Chicita, jag ser ut så här och det vet båda våra familjer om. Att svärmor brukar påminna om att hon i sin ungdom var pinnsmal har jag lärt mig leva med, för jag vet att jag ser ut som kvinnorna i min släkt. "Smal" är inte de första ordet som dyker upp i huvudet på folk när man ska beskriva dem, kan man säga

I och med att jag haft ätstörningar tidigare försöker jag att inte tänka på extrakilon och hur jag "egentligen" vill se ut. Dessutom har min sambo högtidligt lovat att han älskar mig lika mycket oavsett hur jag ser ut, så jag känner ingen press från honom att se ut på ett visst sätt på bröllopet. 

Min önskan är att se ut som mig själv på bröllopet, men den bästa versionen av mig själv. Nu kan inte jag träna ordentligt på grund av en skada och hästkurer av smärtstillande, men jag gör det jag kan. Promenader till och från jobbet kan jag genomföra även om jag är förbjuden av sjukgymnast att göra något mer avancerat. (Och löpbandet kan man gå på trots sabbad axel.)

Har faktiskt aldrig hört talas om någon som gjort kirurgiska ingrepp inför bröllop.
Jag tyckte jag gjorde ovanligt mycket som slingade håret, färgade ögonfransarna, solade lite extra, gick på fotvård och gjorde gelénaglar på salong för första gången i mitt liv!

Jag är med CRS på den att, som jag tolkar det att hon menar, hade jag haft något som jag ändå velat fixa permanent, hade jag velat göra det innan bröllopet, men jag skulle inte vilja göra t ex läpparna, bara för att ha lite putläppar under en kort tid i livet.

Ja Nightrod, så skulle jag också kunna resonera. Att om jag ändå tänkt göra det så passar jag på innan bröllopet! Lite så som du också sa Stresso :)

Ja Alyllyra, dels blir det väl själva pressen att manska se "perfekt" ut, men det mer "farliga" blir väl att det blir som att göra vilken fransk manikyr som helst. Medan man i "verkliga livet" kanske inte brydde sig så mycket om den lilla knölen på näsan, som plötsligt tycktes vara jättestoooor lagom till bröllopet :)

Oj. Chicita, du har verkligen haft det tufft! Vilka jobbiga saker som dök upp i samband med allt. Jag hade nog inte ens klarat av att genomföra det i din situation. Starkt jobbat! Och jag måste delta i hyllningskören för ditt förhållningssätt! :)

augusti, det är nog mycket så som sagts att man passar på att fixa saker man ändå hade velat fixa, och använder bröllopet som "ursäkt", har också fixat boobsen, men det är ju inte för ett stundande bröllop, utan de har suttit där i 6 år, men hade jag inte gjort det innan, och fortfarande hade velat göra det, så kan jag tänka mig att jag eventuellt hade velat göra det inför bröllopet. Då gärna en lång tid innan så att de som skulle märkt av skillnaden hinner få nys om det, vill inte att bröllopets stora snackis ska vara ********** nya tuttar! 

Plättis, det du säger är så sant! Det är klart han kommer älska dig hur du än ser ut, det gäller förhoppningsvis samtligas kärlekar!   Skönt att bara kunna släppa allt och tänka att han tycker du är fin! Jag sitter fast i en bild av hur jag har sett ut förut, då blir det jobbigare att acceptera hur man ser ut nu! Uppenbarligen lider jag inte nog mycket för att göra något åt det, haha, men speciellt till bröllopet ska iaf 10 kg av om jag får bestämma!

Aniara4, haha, bra exempel på att "mycket" är väldigt relativt! :)