Olika tankar kring närvaro av barn

Spädbarn tror jag blir svårt att komma undan. Många känner nog att de inte är mogna att lämna bort barnet så tidigt och pga amning känner nog dessutom många att det vore jobbigt av den anledningen.

Vi kommer inte ha några barn på bröllopet (gränsen dras vid typ 10 år) bortsett från eventuellt ammande, även om jag helst hade haft utan dem också. Vår anledning är för att, som du säger, så lär nog inte barnen ha så kul. Dessutom vill jag att föräldrarna ska kunna släppa loss och dricka, vilket de flesta inte känner sig superbekväma att göra med barn omkring sig. Dock tror jag att mammor och pappor med så små barn att de fortfarande ammas, inte kan slappna av utan att veta exakt vart deras nyfödda är, hur den mår osv. Därför är det nog egentligen enklast för alla involverade att låta ammande komma, annars är risken att föräldrarna bara är stressade och åker hem tidigt.

Det brukar räknas som oförskämt att inte tillåta ammande barn.
"några timmar" kan det kanske klara sig... Under förutsättning att någon då följer med dom till kyrkan och stannar till precis innan middagen och då kan ta med barnet hem. 

Men räkna med att mamman kanske då inte stannar hela middagen ens, utan åker efter förrätten eller möjligtvis varmrätten. 
Om hon över huvud taget kommer... Skulle inte räkna med det faktiskt

Ledsen men du är helt ute och cyklar. Barn som ammas måste få komma. Och nej så små barn klara sig inte några timmar utan sin mamma. Amming sker inte längre på schema som förr i tiden då man lät barnen skrika mellan målen. Nu låter man spädbarn ammas för mat eller tröst när de behöver så nej man kan inte bara lämna bort och tro att det klarar sig. Så du kommer skaffa dig ovänner om du inte låter ammande barn få följa med. men vad är du rädd för? Små barn är väldigt små och sover, ammas eller bärs omkring på. Gallskriker gör de ytterst sällan (då är oftast nåt fel) och ingen vettig människa sitter still kvar på en middag om bebisen skriker så risken att du skulle störas av barnskrik är ytterst liten. Så sluta bete dig som om världen bara är du. Och akta dig för att skaffa barn själv för då är det du kanske som inte får gå bort -nånsin

Jag behövde skriva det här inlägget för att få en inblick i hur livet ser ut. Jag har inga vänner med barn, har inga planer på att själv skaffa barn så erfarenhet kring dem är 0 som ni förstått.

Turligt nog fick jag svar från er och en artikel kring detta publicerades nyligen.
http://www.dn.se/sthlm/ribbing-det-ar-brollopshyfs/ Så har kommit fram till att diande barn får fungera på festen, och gråter barnet får de gå ut från kyrkan.

Du kan tagga ner lite, världen är bara jag om jag bestämmer det. Trampade visst på en öm tå, har det hänt dig något liknande eller?

 

Jag har så svårt at förstå det där med att man inte kan vara ifrån ungen, sagt det förr och säger det igen. Jag har haft bekanta med spädbarn som vart tvungna att åka ifrån det, då deras släktingar var sjuka eller ibland att de varit sjuka eller av helt andra anledningar, Och deras ungar är fortfarande i livet och mår bra. Det finns till och med de som inte kan eller vill amma, och tänka sig deras barn överlever också, det finns barn som lämnas bort vid födseln, de överlever. Barn vars mor blir sjuka eller efter födseln rent utav dör, och de klarar sig också.

 

 

Att ett barn inte skulle klara sig en dag utan sin mamma är sånt kvalificerat skitsnack så det finns inte, däremot är människor idag experter på att använda sina barn som ursäkt för allt mellan himmel och jord för att göra saker enklare för dem, slippa skaffa barnvakt osv osv.

 

 

Vi har bekanta som har barn och kommer få barn bara någon månad innan bröllopet och de sa att självklart tar de inte med barnet till kyrkan, de anser det är ohyfsat att ta med en potentiell skrikande unge till ett bröllop.

 

 

 

 

 

va fan blev texten så wierd för.
Sorry men nätverket på jobbet är cp idag

Jag tänker att det inte handlar om att barnet inte klarar sig ifrån sig sina föräldrar en stund, utan att respektera vad det innebär att vara nybliven förälder. Jag ammade inte mitt barn, hon fick bara flaska, så rent praktiskt hade inte jag haft några problem att vara ifrån min unge när hon var pytte. Men jag hade inte velat för det, mer än någon stund. Att vara förälder är speciellt, särskilt nybliven förälder. Ja, många nyblivna föräldrar blir outhärdiga och tror att de har rätt att göra/kräva vad som och det är stört det med. Men föräldraskapet är ändå en stor grej, större än ett bröllop, och något att respektera. 

Sen är det ju olika hur länge barn ammar, att lämna bort en ett åring är väl inte en så stor grej liksom. Skillnad med en plutt på ett par månader. Klart barnet överlever om de passas av någon som har koll, men det är nog få föräldrar som skulle må bra av att vara borta från ett så litet barn en längre stund. Lika lite som att större barn skulle ha kul på bröllopet, lika lite skulle nyblivna föräldrar antagligen trivas och ha kul. Föräldrar till större barn skulle säkert gilla det, schyst att få en festlig kväll borta från barnkrav liksom, men att vara nybliven förälder är som sagt lite speciellt. 

Ja, det är ju så jag har tänkt hela tiden. Barn har klarat sig och fortsätter att klara sig, det finns mjölkersättning osv liksom. Men what to do med de här överbeskyddande 80-talister till föräldrar?

Har pratat med min fästman, och vi är överens om att inga gråtande/skrikande barn ska störa vigseln, så han får bokstavligen säga till sina vänner (de som får barn till sommaren) att om barnet gör ljud får de gå ut.

Nu råkar det vara så att min fästman har ett annat par vänner som har barn, deras barn kommer vara 10-11 mån gammal, den är väl inte diande i ordets bemärkelse längre? Det känns även som att låter man en familj ta med sig ett barn, då är det bara taskigt att andra inte ska få göra det.

Samtidigt så vet jag många föräldrar med ammande barn som gått ut på middag eller bio för att bara va dem två då barnet tar upp all tid och focus och fått rå om varandra i några timmar utan problem.

Vår bekanta skall föda veckor innan, och hon sa att antingen stannar mannen med barnet hemma eller så får han vänta utanför kyrkan med barnet.
Men hon skulle aldrig ta med det in i kyrkan av respekt för oss som gifter sig.

Men som säger, folk idag, med all teknik mjölkersättning, bröstpumpar, uppvärmda rum osv verkar ha svårare hantera barn än de hade innan elen kom