Olika tankar kring närvaro av barn
Jag har så svårt at förstå det där med att man inte kan vara ifrån ungen, sagt det förr och säger det igen. Jag har haft bekanta med spädbarn som vart tvungna att åka ifrån det, då deras släktingar var sjuka eller ibland att de varit sjuka eller av helt andra anledningar, Och deras ungar är fortfarande i livet och mår bra. Det finns till och med de som inte kan eller vill amma, och tänka sig deras barn överlever också, det finns barn som lämnas bort vid födseln, de överlever. Barn vars mor blir sjuka eller efter födseln rent utav dör, och de klarar sig också.
Att ett barn inte skulle klara sig en dag utan sin mamma är sånt kvalificerat skitsnack så det finns inte, däremot är människor idag experter på att använda sina barn som ursäkt för allt mellan himmel och jord för att göra saker enklare för dem, slippa skaffa barnvakt osv osv.
Vi har bekanta som har barn och kommer få barn bara någon månad innan bröllopet och de sa att självklart tar de inte med barnet till kyrkan, de anser det är ohyfsat att ta med en potentiell skrikande unge till ett bröllop.