Bröllopsformen 1.0

Jag har tränat idag! Inget särkilt med det så, men jag fick för mig att avsluta passet med att springa lite på löpband, bara för att jag gett mig fan på att bli bättre på att springa. Och jag hatade det inte! Det var fantastiskt mycket skönare än att springa utomhus ju! Kanske kan jag bli bra på att springa nu då, när jag hittat en form jag står ut med. Så skönt med jämn hastighet, jämnt underlag, jämn lutning. Det var toppen. Tills det blev svinjobbigt då, men ändå! Det kändes som att jag med dagens pass fick tillbaka träningsglädjen lite. :) Yay! 

Jag verkar ha tappat träningen... Så lite som jag tränat nu under våren har jag inte gjort på flera år. Jag brukar vara jättduktig på det, inte alls tycka att det är jobbigt eller drygt, utan tvärtom. Senaste månaden har jag mest varit opepp på träning, trots att jag egentligen gillar det. Sprang två gånger förra veckan, och gymmade en... En! Herregud, jag som annars är på gymmet så ofta jag har tid. Istället låg jag mest hemma på soffan. Yay. Och i måndags övertalade jag sambon att äta godis til middag. Det går bra för oss (okej mig, han tränar som vanligt, inga problem där inte).

Exakt så! Haha, DU kanske är gammal, men varför känner jag så då? Jag är fan bara 25, jag borde inte ha några åldersproblem! ;)

Jag har inte tränat på ca tusen år, pga ingen lust, men jag kom precis in från att grävt i trädgården i sådär 4 timmar. Helt jävla slut, får fan räknas som träning. 

Jag är så jävla duktig denna veckan! För det första var jag med sambon på gymmet två gånger under påsken, styrketräning och löpning. Och denna veckan har jag redan hunnit vara där tre gånger. Två gånger har jag då styrketränat, och tre gånger sprungit. SÅ nöjd med att jag börjar bli kompis med löpning. Alltid avskytt det, men på löpband är det helt okej ändå. Imorse körde jag knäböj, axelpress, chins och en kvart löpning. Sprungit sådär 9 km denna veckan, sjukt nöjd mtp hur jag inte ens brukar vilja springa alls. Har gått relativt fort med, snittar sådär 10 km/h. Bra för att vara jag!

Men det gick ju jävligt bra... Vad jag skulle säga var tack! Och ja, Nightrod, det är toppen! Men du är ju asduktig som kör på även när du inte tycker det är så skoj!

Och Stresso, det är kanske så. Jag är jätteförvånad över att jag liksom.. kan springa. Har försök stå ut med det och försökt lära mig såååå många gånger, men det brukar inte hålla i sig. Försöker ett par gånger, orkar bara jättekort och sakta, och sen lägger jag ner det. Men nu går det plötsligt helt bra när jag springer inne istället för att envisas med att springa ute. Det är toppen! Alltid trott att min kropp har anti-anlag för att kunna springa. 

Härligt!

Det känns som att det börjar synas på mig med, att jag kommit igång igen och framförallt att jag slutat äta dåligt. Hade ett par dåliga månader, men de är nog redan borta. Kanske inte hade lagt på mig så mycket som det i mina ögon såg ut som. Men jag skulle fortfarande vilja vara ännu mer lean!

:D Hur gick det? :)

Bra jobbat! Denna himla vind, jag blir galen på det. Man har ju typ fått trampa på cykeln i nedförsbackarna senaste tiden...

Jag började veckan med 5 set knöböj, 3 set axelpress, 5 set marklyft, 5 set cable chest press och 25 minuter löpning (4km). Känns som att jag är klar för dagen nu. Det bästa var att sen efter att jag duschat upptäckte jag att jag glömt smink hemma, så fick cykla hem och fixa mig för att sedan cykla tillbaka till campus igen (gymmet ligger på campus). Extra motion till mig.

Detta efter att i helgen ätit godis två gånger, och glass... 

Jag har inte tränat särskilt mycket på senaste, har istället passat på at vara sjuk och jobba med min examensuppsats. Men i måndags bestämde jag mig för att springa en mil. Som jag skrivit tidigare så är löpning inte min grej, men jag har börjat bli bättre på det. Det längsta jag sprungit på en dag innan har dock bara varit 3,2 km, så det var en utmaning. Men det gick! I fyra etapper visserligen (3,5+2+2+2,5 km i taget, med ett par minuter vila mellan), men rätt okej hastighet (9,5km/h) hela vägen. Helt schyst! 

Och om ett par veckor blir jag arbetslös, och ska jag se positivt på det så innebär ju det att jag kommer ha massa tid till att träna! Yay!

Alltså. Jag har inte tränat alls på typ ett par månader, bortsett från att jag sprungit några gånger. Men det var med några veckor sen senast. Blev förkyld, och hosta och snorighet bara ger inte upp, så känns inte som en bra idé att anstränga andningen för mycket. Lär hosta ihjäl mig då :P 

Jag har ätit rätt okej, vanligt liksom, och ligger still i vikt. Men för ett par dagar sedan kände jag mig som världens tjockaste, magen var rund och kändes fluffigare än vanligt. Vägde mig, låg på vanliga 56 som är min trivselvikt när jag inte tränar massor eller har strikt diet. Mitt normala, liksom. Tänkte att magen berodde på att mensen är på g. Inge konstigt med det. Men sen imorse så märkte jag att magen istället blivit jätteplatt, och så vägde jag mig. Låg på 54. Fattar ingenting, det är tiden på månaden när jag borde gå upp lite istället för tvärtom. Har inte gjort något annorlunda, och jag brukar vara väldigt regelbunden i mina cyklar, även i hur kroppen förändras. Men nu bara nä, nu blev den knäpp. 

Och, kanske framförallt, är jag så förvirrad över att kroppen typ inte alls förändrats trots att jag varit jättedålig på att träna och ätit sämre hela detta året. Haft bra perioder, men standarden är inte vad den varit tidigare. Bara går och väntar på att tjockheten ska slå till, men det verkar inte hända trots att jag inte aktivt håller den borta. Jag som annars brukar ha jättelätt att lägga på mig. Lär väl mest allra största säkerhet tappat en del i styrka, men det syns inte på mig. Iaf inte alls i den utsträcknig jag lite räknat med. Knäppt.