Svartsjuk?

 
Ah, nu ska jag gå och ta ett chillpill innan jag framstår som helt hysterisk ;)

han är oschysst som inte kan säga ifrån till henne, frmförallt när han vet hur viktigt det är för dig. Markera för honom att det inte är okej. Ställ krav.

Däremot så kan jag tycka att du verkar lite desperat. Du litar inte på honom trots att du säger att du vet att han älskar dig och allt. Jag tror att du inte till 100% tror på det själv.

Hur vill du att det ska kännas när ni är ute? Vill du att han manifesterar sin kärlek till dig och visar alla att det är Ni?

Det känns inte som att det är helt sunt.

Jag menar att han gör fel som inte säger ifrån till henne, men du verkar allmänt lite för osäker på honom överhuvudtaget.

Förlåt, förlåt, förlåt om det inte är detta du vill höra. Men Jag tycker det är otroligt respektlöst av din kille.

Ah, nu ska jag gå och ta ett chillpill innan jag framstår som helt hysterisk ;)

Detta inlägget går ju helt emot det första.
I trådstarten skriver du att du vet han inte är intresserad och att du vet han vill vara med dig och allt det där.
I svaret till mig så vänder du på kakan och att han faktiskt mer eller mindre är intresserad och att han har besvarat flirtarna.

Du skriver att det är pga att han skall ta hem hela arbetslaget som han inte vill du skall vara hemma, nu skriver du att det är pga att hon skall komma som du inte får vara hemma.

Skulle en kille stöta på dig skulle din man slå en knytnäve i hans ansikte, Varför gör du inte samma sak då? Fråga henne vad fan hon håller på med, konfrontera henne själv när du ser hon stöter på honom då!?

Jag har väldigt svårt att följa det du skriver i och med att du svänger så från trådstart till svar, när man ändrar historien när man får mothugg brukar det ofta betyda att man måste "späda på sanningen" för att få medhåll. väldigt vanligt när man är svartsjuk och vill få rätt, en höna blir lätt en fjäder för att man skall få rätt. 

Jag pratade med honom igår igen, och han förklarade att han inte ens fattar att hon flirtar med honom. Det är först när jag frågar varför han låter det fortsätta och ger exempel som han ser att det är något som är fel. 

Och ja, jag är osäker. På mig själv, inte på honom. Vissa dagar förstår jag inte varför han vill vara med mig alls. Andra dagar är det självklart att han skulle vilja vara med mig varje dag i resten av sitt liv, för jag är helt otrolig och går inte leva utan. 

Det är pendlandet däremellan som är jobbigt, när jag ibland är självsäker och stark, och ibland en mjäkig liten sak som bara är rädd för allt.

Det låter hemskt och klyschigt men kan du inte lita på honom så släpp honom och gå vidare. Har levt i ett sådant förhållande under några år och i slutändan hade jag rätt gällande en kollega. Han var inte otrogen, men han lämnade mig och började träffa henne kort därefter, efter att i månader hävdat att det inte var något mellan dem, att hon inte var snygg och inte hans typ, att hon inte alls flirtade osv.

I mitt nuvarande förhållande skulle det inte hända. Om han vet att jag känner mig orolig inkluderar han mig och han har inte mer kontakt än han behöver med ex och flirtiga brudar. Det är inget jag bett om, det är ett val han gjort utan min inblandning för att han vet att jag tycker det är jobbigt.

Jag är annars precis som du. Osäker i vissa lägen och tuff i andra, men i grunden osäker på mig själv. Min nya vet det och stöttar mig istället för att stjälpa mig.