Vi kommer ha ett relativt litet bröllop, och det blir såhär:
Vigsel på förmiddagen i sällskap av våra närmsta vänner + respektive/familjer i de fall det finns, och våra ursprungsfamiljer. Vi blir totalt 29 personer, där sådär 10 st är barn. Kort borglig vigsel, sen lunch på restaurang med allihop. Och sen är det klart. Efter det åker vi på semester en vecka, eventuellt samlar vi resten av våra vänner när vi kommer hem igen, går ut och firar eller har lite kalas hemma i (den pyttelilla) trådgården.
Jag kommer ha en av mina vänner där, och min sambo har bjudit 4 av sina vänner. För mig var gränsdragningen enkel, jag har en nära vän. Vet inte riktigt hur min sambo tänkte. Tre av de vänner han bjudit är nära, de pratar ofta och umgås och har känt varandra länge. Den fjärde är jag själv lite förvånad över att han räknade som en av de närmsta, men han ville bjuda henne så det var lugnt för mig. Jag tror att den gränsdragningen var svårast för honom, och att hon blev inkluderad lite för att hon nog tycker att de är rätt nära, för att de varit det tidigare, och jag vet att han tycker synd om henne för att hon är lite ensam. Så hon fick följa med, liksom. (Och var sen svinkonstig när hon fick inbjudan, hon visste inte om något innan men ringde då min sambo, grät och frågade om hon får vara hans best man. Helt stört tyckte jag, att fråga om en sån sak när man inte ens vetat om det hela innan man får en formell inbjudan... Hon var den enda vi bjöd som inte visste att vi planerade bröllop innan de blev bjudna.)
Sen hade vi inte tänkt bjuda våra familjer, men en av mina bröder frågade om de inte kan få komma på vigseln och jag kunde såklart inte neka mina bröder att vara med när jag gifter mig. Och då var vi ju tvungna att bjuda sambons familj med, och plötsligt var vi uppe i att bjuda 26 personer istället för 10. (Den 27e, 28e och 29de är vi och min dotter.)
