Jag blir arg på bibeln, min kille vill gifta sig kyrkligt

Jag är uppvuxen i ett troende hem, med troende föräldrar och där gud var med överallt. Men när jag blev äldre ändrade jag uppfattning och sedan tonåren någon gång har jag sett mig själv som ateist. 

Min sambo är också ateist, men när vi började prata om bröllop sa han att han gärna hade gift sig i kyrkan eftersom man "ska" det. Rent traditionsbundet, alltså, inte för att gud ska välsigna vår förbindelse. Men jag hade bara ett önskemål, och det var att vi skulle giftas borgerligt. Annars hade vi lika gärna kunnat lova trohet inför det flygande spaghettimonstret eller vad som helst. 

Vi pratade om det, och sambon gick med på ett borgerligt bröllop och det kommer bli hur bra som helst. Han var rädd att det skulle bli kort, tråkigt och inte kännas som ett riktigt bröllop, men så blir det inte alls. Det blir solosång, diktläsning och allt det fina vi ville ha, tillsammans med våra vänner och familjer.

Hela vigseln får vi utforma som vi vill, så länge vigselförrättaren säger "tager du?" och vi svarar "ja". 

Anledningen till varför jag själv tagit avstånd från kyrkan och gud i allmänhet är att det gjorts och görs fortfarande så mycket skit i religionens namn att jag blir illamående av att tänka på det. Bara för att jag inte är religiös eller tror att jag kommer ställas till svars inför en högre makt när jag dör behöver det inte betyda att jag är en dålig människa. Att kunna skilja på rätt och fel, och att bry sig om sina medmänniskor är inte något religioner har patent på.