Ett sexlöst förhållande

Jag känner igen hela er situation. Fast hos oss är det tvärtom. Det är jag som "inte vill" ha sex. 

Jag har aldrig varit en person som anser att sex är en big deal. Vi har jätte bra sex när vi väl har det men det är inget måste för mig. Vi gosar, myser, ligger nära, tar på varandra osv. Vi får båda närhet och vi använder tiden till att prata. Det blir intimt på ett annat sätt. Ett sätt jag tycker ger mer än att man ska försöka hinna med vardagspusslet, stressa till sovrummet och halvdant "få det överstökat" bara för att man "ska" ha sex. 

Min sambo kan tycka att det går lite för länge mellan gångerna och jag kan köpa det och jag förstår hur han tänker, jag håller faktiskt dessutom med honom. Men jag vill att när vi ska ha sex så ska det finnas tid för det. Inget som gnager, stör och norpar på tankar och uppmärksamhet. Då vill jag vara närvarande. 

Mitt största problem är att jag har väldigt svårt att slappna av. Jag grubblar och funderar på allt. Något som också går ut över min sömn och periodvis har jag fått ta hjälp av insomningstabletter. Dock går inte det med mitt nuvarande arbete och arbetstider. Det här är bitar som givetvis går ut över vårt sexliv. Jag är alltså inte bara ofokuserad, och stressad psykiskt, utan också många gånger väldigt trött. 

Alla är vi olika och ser olika på saker och ting. Ni får, som någon annan också skrev, prata om saken. Det har vi gjort, många gånger. Jag har svårt att förändra mig på den här biten och det har min sambo accepterat. Han vet att jag älskar honom, att jag försöker, och att jag tycker att han är vansinnigt snygg och attraktiv. Att "felet" ligger hos mig. Han har fått ta ställning till om han verkligen vill leva med mig under dessa premisser. Jag kan inte tvinga mig själv till att vilja ha sex och jag vill inte ha sex bara för att. Och han vill givetvis inte ha sex med mig heller om jag inte vill och är med på noterna.

Som sagt, prata med varandra. Fråga varför han inte vill ha sex. Är det något han grubblar över? Självkänslan? Stress? 
Jag vet ju vad mitt "problem" är och då är det lättare att förklara. Och enligt min sambo också lättare att förstå. 

Jag hoppas i alla fall att ni lyckas hitta en väg som fungerar för er båda, speciellt då ni verkar ha en så fin relation i övrigt. 
Var rädd om varandra :)