Inför äktenskapet

vi har ganska liknande mål på det mesta och vi har diskuterat igenom både det ena och andra så vi har gjort lite som er gått igenom det mesta men vi har väldigt lika syn på barn, boende, sex, otrohet osv osv

tror man tar mycket som det kommer för det uppstår alltid situationer som man inte alltid kan rå på.
Men grundstenarna, boende, barn, pengar och sex är väl egentlgien det viktigaste att ha klart för sig

resterande är väl mer eller mindre bumps på vägen som man får reda ut

Det här är lite roligt, för jag var väldigt bestämd innan jag träffade min blivande man att jag skulle känna personen jag gifte mig med utan och innan. Mest eftersom mina föräldrar var gifta och väntade mig när de hade varit ett par i ett år. 

I alla fall, samma kväll som jag och min karl bestämde att vi skulle bli ett par pratade vi igenom alla de viktiga sakerna i livet. Ville vi ha barn och gifta oss? Kanske inte nödvändigtvis med varandra, för vi var 19 och 21 då, men det var skönt att veta att vi hade samma mål. Vi var vänner ett år innan vi blev tillsammans, så en del hade vi redan hunnit prata om sena kvällar när vi hade varit ute och festat. 

Fortfarande idag tycker jag det är fantastiskt skönt att kunna sitta och prata med min karl om allt och inget, typ värderingar, politik och religion. Vi är ganska olika, men ju längre jag känt honom desto mer inser jag att vi är väldigt lika.

Och viktigast av allt är att vi kan prata om saker. Senast i helgen åkte vi bil i några timmar och pratade religion och barnuppfostran. Vad säger vi till våra barn när de frågar om vad som händer när man dör? Ska man säga att man kommer till himlen även om ingen av oss är religiös eller tror på gud? Jag är en grubblare och har ända sedan jag var liten funderat på allt möjligt, min karl tänkte inte så mycket alls utan hade fullt upp med att spela fotboll. Så vi får se hur våra barn blir när den dagen kommer

Fast vi har bestämt oss för att vad som än händer så älskar vi varandra och vill vara tillsammans, så då får den kärleken bli en gemensam mark att mötas på när vi inte är överens. 

Ja, att prata igenom så att man är påväg åt samma håll är såklart superviktigt, jag menade mer problematiska situationer som kan uppstå. Vad fan gör man liksom om den ena blir shoppingberoende, är det då okej att inte låta den personen ha några pengar tills det är löst, osv? Att starta eget är just vi väldigt överens om att det är okej, men är det okej hur som? Är det okej att byta bana (från ingengör och ekonom i vårt fall) och bli norrskensfotograf, finansierat med våra gemensamma pengar? Kanske inte något man behöver diskutera i förväg, men skada lär det ju inte göra!

Just barnuppfostran tycker jag är kul! Inte direkt att prata om, men det är en kul grej. Jag och min snubbe pratar inte alls om sånt, för vi är båda inställda på att inte skaffa barn tillsammans. Men när jag var tillsammans med min dotters pappa så pratade vi massor om sånt, både medan jag var gravid och också innan. Vi var rätt överens om vad vi tycker och hur vi villa vara, men vad vi sa då är rätt långt ifrån hur vi faktiskt är. Föräldraskapet har tagit fram sidor hos mig (och honom) som vi inte visste fanns, så även om det var kul med såna diskussioner var de såhär i efterhand helt onödiga.Vi är inte alls de föräldrar vi sa att vi skulle vara. 

Nu kan jag och min nuvarande iofs diskutera hur vi tycker att vi ska reagera på olika saker när dottern blir stor (vad säger vi om hon vill pierca sig när hon är 15? Om hon väljer att inte läsa på universitet? Osv), men jag är så medveten om att vad vi säger nu om sånt inte spelar någon roll, så det är mest som att vi hittar på lite olika framtidsscenarion snarare än "vi ska hantera detta såhär". Även om såna grejer med finns. :P Kanske är samma sak oavsett vad det är man pratar om, iofs! Kanske kommer jag om 20 år vara heeelt okej med om snubben vill flytta till Norrland för att fota norrsken på heltid. Nu är kanske inte just den så trolig, men ändå. 

Hela diskussionen kom ifrån att vi höll på och skriva våra löften, och jag då insåg att vissa saker låter ju jättebra men är faktiskt inte saker jag kan lova. Tex så skrev jag först att stötta honom i alla han val även om jag inte håller med om att det är rätt val. Det kan jag faktiskt inte lova. I de allra flesta fall ja, men om han val är att ta sig en älskarinna? Inte fan kan jag stå bakom det hur som helst. 

Kan man skriva sina löften med en disclaimer? "Jag lovar att älska dig och stötta dig i alla val du gör, förutsatt att du inte väljer att ta en älskarinna."

När man diskuterar framtiden så har det nog inte så mycket med själva agerandet i en sån situation att göra. Det är klart att det är nyttigt att prata om vad som skulle hända om vår son kommer hem och säger att han vill dansa balett när våra respektive släkter är kroppsarbetare, bönder och gamla tyngdlyftare, eller att vår dotter kommer hem och säger att hon är gravid vid femton års ålder. Vad gör vi om min kroppsliga hälsa som redan tidigare varit under all kritik gör att jag inte kan jobba i framtiden? Och om min karl vill börja plugga igen nu när han är lite äldre och vet vad han vill göra? 

Jag tycker det bästa är att vi sitter och pratar om och planerar vår framtid. Hittar lösningar på sådant som kan uppstå där vi ser oss som ett team och gör allt för att fortsätta vara tillsammans. Eftersom vi räknar med att vara tillsammans i resten av våra liv. 

Man kan aldrig förbereda sig på vad som faktiskt ska hända, men jag vet att när jag kraschar och det känns som att jag inte orkar leva (jag har förlorat rätt många nära och kära sedan jag och min karl blev tillsammans) så bär han mig. Och när han kraschar och inte orkar så kan jag bära honom. I nöd och lust.

Haha, ja! "Jag lovar att alltid stötta allt du gör, förutsatt att du väljer att göra grejer som är rimliga och som jag gillar." Det borde väl funka? 

Ja, det har du rätt i. Och att prata igenom saker har kanske inte alltid så mycket praktiska fördelar även om det är en praktisk diskussion, utan mer fördelar ur ett team building-perspektiv. 

Men problem som är interna i förhållandet är ju ändå en annan sak. Problem som uppstår när förhållandet inte är starkt, eller som skapar sprickor i förhållandet. Vad man gör då. Typ som otrohet eller bråk i en situation där ditt drömjobb kräver att vi bor där, men mitt drömjobb kräver att vi bor här osv. Där är det kanske svårare lösa det med stöd i att man är ett lag. 

Amen to that! 

Jo, det är klart. Vi hade en sån situation för fyra år sedan nu, jag bodde på precis rätt ställe för mig, pluggade min drömutbildning och trivdes bättre än någonsin förut. Men min karl var olycklig och ville hem. Så han fick jobb och efter ett halvår ungefär flyttade jag efter, för det var viktigare att vi var tillsammans. Men jag vet inte om jag skulle göra det hur många gånger som helst. Det var en stor sak där hans intressen fick väga tyngre, än mina. Men å andra sidan har jag min familj i närheten nu och mår inte dåligt av att bo här. 

Jag kommer ihåg hur vi pratade i telefon en kväll under den tiden och vi kom ingenvart. Det kändes så fel att bara få prata ibland när jag var van att få ha honom nära och ha ett vardagsliv tillsammans, kunna prata om allt möjligt och att lösa problem på en gång. Så under det telefonsamtalet balanserade vi mellan att göra slut eller att satsa på oss. Någon månad efter det flyttade jag, för det gick inte ha 60 mil mellan varandra och helt separata liv. 

Men jag skulle som sagt inte göra det hur många gånger som helst. Klart man ställer upp för varandra i ett förhållande, men man kan inte alltid vara den som ger och viker sig. Det måste vara jämbördigt, annars går det inte.