Inför äktenskapet
Det här är lite roligt, för jag var väldigt bestämd innan jag träffade min blivande man att jag skulle känna personen jag gifte mig med utan och innan. Mest eftersom mina föräldrar var gifta och väntade mig när de hade varit ett par i ett år.
I alla fall, samma kväll som jag och min karl bestämde att vi skulle bli ett par pratade vi igenom alla de viktiga sakerna i livet. Ville vi ha barn och gifta oss? Kanske inte nödvändigtvis med varandra, för vi var 19 och 21 då, men det var skönt att veta att vi hade samma mål. Vi var vänner ett år innan vi blev tillsammans, så en del hade vi redan hunnit prata om sena kvällar när vi hade varit ute och festat.
Fortfarande idag tycker jag det är fantastiskt skönt att kunna sitta och prata med min karl om allt och inget, typ värderingar, politik och religion. Vi är ganska olika, men ju längre jag känt honom desto mer inser jag att vi är väldigt lika.
Och viktigast av allt är att vi kan prata om saker. Senast i helgen åkte vi bil i några timmar och pratade religion och barnuppfostran. Vad säger vi till våra barn när de frågar om vad som händer när man dör? Ska man säga att man kommer till himlen även om ingen av oss är religiös eller tror på gud? Jag är en grubblare och har ända sedan jag var liten funderat på allt möjligt, min karl tänkte inte så mycket alls utan hade fullt upp med att spela fotboll. Så vi får se hur våra barn blir när den dagen kommer
Fast vi har bestämt oss för att vad som än händer så älskar vi varandra och vill vara tillsammans, så då får den kärleken bli en gemensam mark att mötas på när vi inte är överens.