Varför är vänskap så svårt?

Hej,

Helt ärligt så är "problemet" redan löst, men jag kan inte släppa det. Förra året bad jag vad jag trodde var min bästa vän att vara min maid of honor. Min vän i usa skulle vara tärna. Hon tyckte det skulle bli kul, inte exalterad men glad.

Efter det började hon säga hur hon jag och skulle planera mitt bröllop och vi skulle få fram de bästa idéerna till allt, redan där ringde en varningsklocka för mig, jag ville planera bröllopet med min M2B. Men tänkte, fine va kul om hon vill engagera sig. Men jag sa att planeringen var till största del min och min blivandes. Efter det frågade hon ALDRIG om bröllopet, var jag som fick ta upp det hela tiden.

Sen var det dags för mig att åka till USA, när jag var där skulle jag hitta min brudklänning. Min andra tärna hade ordnat med en tid hos Davids Bridal och jag såg så fram emot det. Min maid of honor hade jag sagt till månader i förväg att den och den tiden är det så snälla sitt vid messenger och vänta så ska vi skicka massa bilder till dig så du får hjälpa till och välja. När det väl var dags berättade hon att hon bokat en spatid då så hon skulle nog inte hinna i tid. Som det var sagt fanns hon inte där och vi körde på själva.

Sen börjar det, vi beställer brudtärneklänningarna. "men vad är det för blå, jag ´passar INTE i vilken blå som helst!"
Nästa: "eran ingångsmusik är tråkig, ni ska dansa in. Ta den här låten!"
Nästa: "jag tycker att du verkar besviken på mig. Jag känner också att i och med att ni ska ha ett amerikanskt tema så är det bättre om den andra är maid of honor ist"
Nästa: "Nä, jag tycker nu när den andra är maid of honor så kan hon lösa gåvorna till gästerna och ordna med din möhippa!" (lite svårt från USA kanske?!"

Sen blir det tyst, jag har vid detta läge så otroligt ont i magen, jag mår skit och jag bara känner i hela min kropp att jag vill inte ha henne som tärna alls. Gång på gång hade jag försökt säga det till henne men blir avbrute, får inte en syl i vädret medans hon pratar om sin pojkvän. Tillslut gjorde jag något jag skäms över. Jag skrev det i ett sms. jag trodde aldrig jag skulle få det ur mig annars och tänkte att jag ringer henne sen. Hon svarar aldrig på sms:et och när hon väl svarar när jag ringer så avslutar hon vår vänskap på tre minuter och anser att en riktig vän inte beter sig på detta sättet och att vi inte skulle räkna med dem något mer.

Efter det har två gemensamma vänner också attackerat mig totalt. allt är mitt fel utan att de ens vet hur jag mått, hur jag känt eller något. De har också som ni förstår hoppat av att komma på bröllopet. Vet att jag borde vara lättad.
Men ingen som faktiskt känner henne tar min sida, ingen vill förstå att det faktum att hon inte visade någon glädje eller intresse för mitt bröllop sårade mig. Efter hon träffade sin pojkvän så är det han som gäller, visst det fattar man och respekterar. Men efter tre år tillsammans så kanske man kan lägga lite mer energi på sin vän som ska gifta sig? Nope, det är jag som ombedds växa upp!

är jag bara hemsk och gnällig eller finns det någon som förstår mig :( Förlåt att det blev så långt

crs skrev 2015-07-16 14:54:03 följande:

Alltså, jag förstår dig, men jag förstår verkligen din vän med. Att ta ifrån någon rollen som tärna är ändå en rätt stor markering på att hon inte duger, och det klart att hon blir upprörd över det. Beroende på hur tydlig du varit mot henne innan att du inte gillar hennes beteende är det kanske ännu mer förståeligt. Om det kom som en blixt från klar himmel för henne, liksom.

Jag förstår era gemensamma vänner med, att de framförallt ser att du behandlat henne illa. Som sagt, att ta ifrån någon ett sånt "uppdrag" är en rätt stor grej. Att göra det över sms är ju extra taskigt. Jag förstår att du ville ta bort henne, hon verkar rätt dryg, men det är inte konstigt att hon reagerade kraftigt på det.

Det funkar ju inte heller att bara kräva saker, "du ska göra detta och detta för mig", men sen utan att lyssna på hur de påverkas av det eller vad de har för tankar och ideér. Jag hade blivit skitsur om en vän till mig skulle gifta sig, bad mig vara tärna och sen behandlade mig som att jag bara ska göra allt den livande bruden säger. Förhållanden funkar inte så. Nu vet ju inte jag hur du uttryckt dig och så, men det är stor skillnad på "då och då ska du vara vid datorn och hjälpa mig" och "jag tänkte göra detta denna tiden, skulle du vilja hjälpa till trots att du inte kan vara med? Jag skulle uppskatta det, det vore kul att göra ihop!"

Kanske har ni båda försökt ta för mycket utan att ge tillbaka, det är ju i så fall upplagt för en konflikt. Är väl inte mycket att göra åt annat än låta det lägga sig, reflektera över hur du behandlat henne, be om ursäkt för det och hoppas på att hon har tillräckligt stor självinsikt för att be om ursäkt hon också.

Fast inte någonstans i min text står det att jag KRÄVT saker ifrån henne. Jag bad henne SNÄLLT att vara tillgänglig när vi var på Davids Bridal för att jag ansåg att det var viktigt för mig att hon var en del i att välja min brudklänning, å i och med att och inte kunde finnas på plats i USA så var internet den enda möjligheten då. Så ja, jag blir sårad när man då väljer en spabehandling före mitt stora val.

Jag bad henne komma med tre förslag till gåvor till gästerna, även detta blev för mycket för henne. Underförstått är att hon skulle ha hand om möhippan.
Det var allt, resten har jag skött helt själv. Min andra tärna ville bli vän med henne på FB så de kunde planera, hon accepterade inte fastän jag bett henne.

Sen var det hon som klev ner från maid of honor rollen för hon tyckte det blev för jobbigt för henne, jag hade ju inte ens bett henne om något! Efter det insåg jag att nä, det var bara inte rätt. Om det gör mig till en bitch för att jag följer mitt hjärta över vem jag vill ha där uppe, då får det nog vara så. Jag ser inte var jag behandlat henne illa förutom i mitt otroligt dåliga beslut att skicka ett sms och det är jag fullt medveten om

Så någon ursäkt kommer hon faktiskt aldrig att få.

Varför är vänskap så svårt?

INNEHÅLL