Varför är vänskap så svårt?

Alltså, jag förstår dig, men jag förstår verkligen din vän med. Att ta ifrån någon rollen som tärna är ändå en rätt stor markering på att hon inte duger, och det klart att hon blir upprörd över det. Beroende på hur tydlig du varit mot henne innan att du inte gillar hennes beteende är det kanske ännu mer förståeligt. Om det kom som en blixt från klar himmel för henne, liksom. 

Jag förstår era gemensamma vänner med, att de framförallt ser att du behandlat henne illa. Som sagt, att ta ifrån någon ett sånt "uppdrag" är en rätt stor grej. Att göra det över sms är ju extra taskigt. Jag förstår att du ville ta bort henne, hon verkar rätt dryg, men det är inte konstigt att hon reagerade kraftigt på det. 

Det funkar ju inte heller att bara kräva saker, "du ska göra detta och detta för mig", men sen utan att lyssna på hur de påverkas av det eller vad de har för tankar och ideér. Jag hade blivit skitsur om en vän till mig skulle gifta sig, bad mig vara tärna och sen behandlade mig som att jag bara ska göra allt den livande bruden säger. Förhållanden funkar inte så. Nu vet ju inte jag hur du uttryckt dig och så, men det är stor skillnad på "då och då ska du vara vid datorn och hjälpa mig" och "jag tänkte göra detta denna tiden, skulle du vilja hjälpa till trots att du inte kan vara med? Jag skulle uppskatta det, det vore kul att göra ihop!" 

Kanske har ni båda försökt ta för mycket utan att ge tillbaka, det är ju i så fall upplagt för en konflikt. Är väl inte mycket att göra åt annat än låta det lägga sig, reflektera över hur du behandlat henne, be om ursäkt för det och hoppas på att hon har tillräckligt stor självinsikt för att be om ursäkt hon också. 

Nä, jag säger inte att du krävt något, men jag säger att det är möjligt att du uttryckt dig på ett sätt där hon uppfattat det som krav och att du mest vill ta utan att ge. Precis som du verkar uppleva att hon vill ta utan att ge. Jag tror inte att någon av er menar så, men det är möjligt att ni båda ändå upplever det så från varandra. 

Och precis som att du inte ser att du gjort något fel så kanske inte heller hon upplever det så. Om du inte är redo att be om ursäkt så lär du aldrig heller få en ursäkt från henne. Ja, hon verkar bete sig rätt märkligt och ha lite skeva prioriteringar, men de flesta beteenden har ändå en förklaring som man kan ta hänsyn till om man faktiskt vill reparera en relation. Om det dessutom är ens egna beteende som lett till att någon annan gör märkliga saker så kan en ursäkt vara på plats utan att man själv anser det vara rätt. "Jag har minsann rätt!" är väl sällan en inställning som löser något. Oavsett hur rätt man faktiskt har. En ursäkt är väl inte för ens egen skull, utan för den man ber om ursäkt till. Då är det inte alltid jätteviktigt om man själv anser ursäkten vara befogad eller inte, poängen ligger i den andra personens upplevelse.