Det här med vänskap...

Amen gud vad tråkigt! Blir uppriktigt sagt ledsen för din skull.. Vet själv hur det kan kännas att man förväntar sig mer av sina vänner än vad de ger, och det kanske är dumt, men förväntar mig det bara för att jag själv skulle göra det för dom. Säkert samma med dig!

Men viktigt i det här är; har det hänt något tiden innan bröllopet? Har någon haft en dispyt, är det någon/flera som inte stöttar den ene eller den andra eller själva det faktum att ni skulle gifta er?

Verkar sjukt dåligt att inte ens era föräldrar höll tal? Tycker även din man borde försiktigt höra sig för med hans bästa vän och fråga henne varför det blev som det blev.
Oerhört trist, man har ju lagt så mkt tid, pengar o energi på sitt bröllop så förstår dig att ni likaväl kunnat spara in på allt av det och bara njutit av det ni två!

Ingen av oss har haft några dispyter (vad jag vet i alla fall), så jag förstår ingenting. Och OM någon skulle vara sur på oss så har jag ingen aning om vad vi har gjort den/dem.

Precis som du säger så är jag den som alltid gör saker för mina vänner. Jag förväntar mig ingenting tillbaka, men när det handlar om ett bröllop så tycker man kanske att de närmsta vännerna åtminstone kan göra något litet. Ibland blir jag trött på att alltid vara den som måste styra upp saker, höra av mig, engagera mig för att det ska hända något, utan att någon visar mig samma respekt tillbaka. Jag är verkligen jättebesviken över att jag inte fick någon möhippa. Folk har frågat vad vi gjorde på möhippan och jag skäms varje gång jag måste förklara att jag inte fick någon.

Dagen blev såklart inte enbart dålig. Vi hade fantastiskt fint och varmt väder, trots att det är höst, vi fick sjukt fina foton då vi hade en duktig fotograf, jag kände mig kanonsnygg eftersom jag gått ner alla mina graviditetskilon och dessutom hittade världens snyggaste klänning och vigseln blev verkligen jättefin. Det var bara festen jag blev besviken på då alla gäster var så tråkiga (vilket de aldrig är annars) av någon anledning.

Det jag är lite nervös för nu är hur det kommer att kännas nästa gång vi träffar våra vänner. Vi är så pass nygifta att vi inte hunnit träffa någon efter bröllopet. Det kan omöjligt bara vara jag som tyckte att stämningen var tråkig.

Detta låter som en mardröm... Jag blev riktigt ledsen för din skull. Fy så hemskt.

En mardröm var det väl inte direkt, men ledsen blev jag. När inte ens alkohol hjälper så undrar man verkligen vad felet är. Tack för era svar i alla fall, jag har flera gånger funderat på om jag bara är känslig, men jag tycker faktiskt att jag har rätt att bli besviken efter det här.

Det kanske bara är så att våra vänner inte tycker att det är roligt med bröllop. Fast då kunde de ju ha tackat nej.

En av mina närmaste vänner gifte sig för tre år sedan, och även om jag känt henne sedan vi var 13 lyckades jag inte ställa mig upp och hålla tal. Jag kände hennes man och hennes mamma, men inte resten av gästerna. Det var superläskigt och jag fegade ur. (Och har grämt mig över det sedan dess.) 

Vi var bland de första i vår umgängeskrets att gifta oss, så det finns inga traditioner för vad vi brukar göra på bröllop. Men vi hade en toastmadame och skrev i inbjudan att gästerna fick anmäla tal antingen i förväg eller under middagen. Det var bra, för då fick de känna efter och bestämma sig när de ville, och sedan annonserade toastmadamen vem som skulle tala. Uppstyrt, men ändå avslappnat och familjärt. 

Lekar och spex är det värsta jag vet, så det är jag glad att vi slapp. 

Det var nästan ingen som la upp bilder eller skrev något på sociala medier från vårt bröllop. Några få, men långt ifrån så många som jag hade trott. I efterhand har vi fått höra att det var så fint och trevligt. Och även om vi ansträngt oss och gjort precis allt för att få bröllopet till vad vi önskade så kändes det bra att andra lagt märke till det. 

Bröllopet är störst och viktigast för brudparet, och även om man kan tycka att närmaste familjen och närmaste vännerna skulle ha ansträngt sig för att göra det till en särskilt bra dag så tänker nog inte alla så. Jag vet inte själv hur jag kommer reagera när vi blir bjudna på bröllop nästa gång. Kommer jag anstränga mig för att visa brudparet hur mycket jag uppskattar att få vara där och dela dagen med dem? Instagramma, facebooka eller något annat för att dela med mig av upplevelsen till andra? Jag vet inte. 

Usch vad tråkigt! Jag förstår verkligen att du är ledsen! Är ni unga och först ut i bekantskapskretsen med att gifta er? Det kan ju vara så att alla inte har så mycket erfarenhet och koll på vad som förväntas. Jag vet att bland mina vänner, dom som gifte sig först fick enklare hippor och svensexor än vad dom flesta får nu ett antal år senare och det tror jag dels beror på att man inte visste riktigt vad man skulle göra och ekonomiska skäl. När dom flest pluggade osv så var det inte aktuellt att åka på spa, äta middagar på fina restauranger osv. Det är ju också lite olika, en del tycker ju inte alls om tal och vill inte ha det på sitt bröllop, era familjer och vänner kanske trodde att ni inte ville. Sen är det ganska stor skillnad på att vara social och pratglad i allmänhet och att hålla tal, man kan tycka att det är jättejobbigt även om man i andra sammanhang är social. Sen vet man aldrig vad som står på under ytan, någon kanske precis fått något tråkigt besked eller liknande som den inte känner sig redo att dela med sig av än men som kan göra att hen inte är sig lik, inte så troligt att det gäller alla gästerna men kanske någon. Hoppas att detta inte tar för hårt utan att du kan glädja dig över dom delar som blev bra och få en fortsatt bra relation med era anhöriga trots detta!

Plättis:

Jag håller med om det mesta du säger. Jag är inte sur för att makens bästa vän inte la upp något på sociala medier, jag är bara förvånad. Hon lägger upp i princip allting där, men väljer att inte ens nämna en nära väns bröllop. Jag kan inte låta bli att tycka att det är konstigt. Speciellt eftersom de står varandra så nära. Jag tyckte dessutom att hon verkade vara uttråkad, och ärligt talat lite sur, under hela dagen. Som sagt, jag förväntade mig absolut inte att alla skulle skriva en massa saker på Facebook, men att just hon inte gjorde det är enormt ovanligt. Hon var på ett annat bröllop nyligen, och la upp bilder därifrån och skrev hur trevligt det var. Och då var hon "bara" en gäst där. Det här var en av hennes bästa vänner som gifte sig, och hon var dessutom värdinna för hela bröllopet. Förstår du hur jag tänker?

Självklart så förstår jag att bröllopet är mycket större för oss än för gästerna, men min besvikelse handlar inte om det. De behövde inte tycka att det var århundradets happening, men LITE kunde de väl ha ansträngt sig? Det här är människor som vi känner utan och innan, och vi vet ju att de älskar att bjuda på sig själva. Det är alltid roligheter, humor, trams och spex när de är med. Förutom just den här gången...

Vi skrev också i inbjudan att gästerna fick höra av sig till värdinnan och anmäla tal i förväg. Ingen gjorde det. Ingen gjorde någonting. Alla satt på sina platser, åt sin mat, och på sin höjd gick runt och minglade lite vid de andra borden.

Emsie:

Vi är 30 år, och inte först med att gifta oss (dock inte sist heller). Jag hade varit överlycklig över en "enkel" hippa. Vad som helst, bara jag hade fått en. Mina fem absolut bästa vänner var bjudna, och ingen kunde ens ordna en tjejkväll hemma hos någon. Det behövde inte kosta någonting alls. Alla kunde ha tagit med sig eget tilltugg, till exempel. Eller så kunde jag ha stått för kostnaderna, inga problem. Alla mina vänner har jobb, så det är inte pengarna det sitter i. Det är tyvärr viljan.

Eftersom vi skrev i inbjudan att man fick hålla tal om man ville, så antar jag att alla förstod att det var okej med oss. Åtminstone 10-15 stycken av gästerna har inga problem med att hålla tal eller prata inför en stor grupp, för det har de gjort många gånger förut. En av våra nära vänner har eget företag och hon gillar att stå i centrum och prata. Jag kan leva med att vännerna inte ville hålla tal, men att inte ens våra föräldrar gjorde det kändes tråkigt. Jag var helt övertygad om att min pappa skulle hålla tal, men inte ens han gjorde det.

Det var precis som om någon bytt personlighet på alla våra vänner. Jag kände inte igen deras beteende under bröllopet. Det kan absolut vara så att någon fått ett tråkigt besked eller liknande, men sannolikheten för att alla skulle ha fått det är inte särskilt stor.

Jag försöker fokusera på de bra sakerna, men självklart sitter det kvar längst inne att gästerna var som de var under hela bröllopet. Vi fick i alla fall jättefina bilder, och det är jag nog mest tacksam för.

Ja, det låter ju onekligen märkligt och som sagt förstår jag verkligen att du är ledsen! Du kan ju prata med någon av dom kanske och ändå säga att du är besviken över att stämningen på festen inte blev som ni hade hoppats utan att anklaga den du pratar med direkt. Då kanske den personen förklarar varför hen inte betedde sig som vanligt eller om den vet något om någon av dom andra som du inte vet än.

Jag förstår att du är besviken, och det låter jättekonstigt. Bäst är väl att fråga dem när tillfälle ges, utan att vara anklagande. Det är nog enda sättet att få svar på varför.

På vårt bröllop var det flera som höll tal, men övervägande från min sida. Jag förlorade två nära släktingar under året innan bröllopet, och en av dem har alltid hållit tal på alla familjesammankomster så långt tillbaka jag kan minnas. Det var den enda person jag räknade med skulle hålla tal, så jag förväntade mig absolut ingenting.

Ja, jag tänkte fråga min allra bästa vän nästa gång jag träffar henne, om hon kände att det var konstig stämning. Hon var en av de få som var sig själv under festen, och henne kan jag prata om allt med.

Jag vill förstås veta varför gästerna var som de var, men samtidigt är jag lite rädd för ärliga svar. Jag går alltid omkring och oroar mig för vad folk tycker och tänker om mig, och jag är rädd att få höra att mina vänner egentligen inte gillar mig eller min man...

Tack för era svar, och för att ni inte dömer mig. Ingen rår ju för för sina känslor. Bröllopet blev som sagt inte enbart dåligt, det var mycket som var bra också. Jag har bestämt mig för att inte låta det här förstöra hela minnet av dagen då vi faktiskt har många fina minnen från bröllopet också. Det bra får helt enkelt uppväga det dåliga.

Det låter som en bra idé att prata med henne :) Det låter som att du grubblar en del på detta och oftast brukar det vara lättare att veta än att oroa sig.

Jag har pratat med min bästa vän och hon tyckte väl lite som jag, att stämningen var lite tråkig. Hon hade inte tänkt på om makens bästa vän var sur eller inte för hon (alltså min vän) hade fullt upp med att prata med sina bordsgrannar. Hon satt med folk hon inte kände så bra, så de satt länge och presenterade sig för varandra.

Min vän trodde att det kunde handla om avundsjuka, fast jag tror inte riktigt på det. Många som vi bjöd är redan gifta, och vi är faktiskt inga tonåringar längre. Jag tror mer och mer på att de vi bjöd inte tycker att det är så roligt med bröllop.

Hade jag vetat det här innan så hade vi nog gift oss utan gäster, och sen bjudit in till en "vanlig" fest hemma hos oss istället, utan fina kläder och trerättersmiddag. Jag får säga som det gamla ordspråket, vi hade i alla fall tur med vädret. Vi gifte oss nämligen utomhus. Festen hade vi dock inomhus.

åh gud så ledsamt:( lider med dig! särskilt då ni verkar ha mycket släkt och vänner som ni valt att inte bjuda!

Vi gifter oss i maj och det är faktiskt min STÖRSTA skräck att det ska bli som för er (försöker inte strö salt i såren). jag hoppas att min familj ska liva upp stämningen då min fästmans familj är riktiga torrbollar hela högen :(