Min sambo är världens finaste och jag vill dela precis allt med honom.
För mig betyder det så mycket att få gifta mig att jag bär en enorm sorg över att han verkligen inte vill. Han har heller ingen förklaring över varför.
Nu vill jag inte vara så ledsen över detta längre men jag vet inte hur jag ska komma över det... Vet inte hur jag ska tänka eller vad jag ska göra åt min sorg...
Finns det någon som har tips?
Nej han säger att han bara inte vill och vet inte varför han så starkt känner så.
Jag går sönder inombords.... För mig är det meningen med ett förhållande. Typ.
Jag försöker pressa honom att svara men då får han panik och stänger in sig i någon slags bubbla.
Det skiljer 4 år mellan oss. Jag 34 och han 38...
Nu har jag kommit dit att jag i nån slags desperation, å ena sidan tänker "nä men jag skiter i allt då" (fast det vill jag verkligen inte egentligen) å andra sidan vill jag försöka komma över det... Men det gör ont. Och jag vet inte vad jag ska göra för att hitta rätt tänk...
Han säger säger att det inte handlar om att han inte tycker om mig tillräckligt. Han tycker bara inte att det finns någon mening med att gifta sig...
Han vet också att jag absolut inte vill ha något stort påkostat bröllop. Jag skulle nöja mig med att gå till stadshuset och säga ja bara...
Ah vi får se. Blir bara så ledsen...
