Tack för ditt svar @julibrud17! Varje gång vi pratar om det så blir det bara värre och värre. Det blir tjafs och bråk. Något som jag sett som något man gör för att det är så självklart att man vill. På senare tid så känner jag mer och mer att jag ifrågasätter relationen då det för mig känns seriöst att man är gift och har barn. Varför vill han inte vara gift? För att dra så fort det kommer upp något annat? Jag känner mig mindre älskvärd när han säger att han aldrig vill gifta sig när det är så självklart för mig att man gör det om man älskar någon från djupet av hjärtat. Vi har varit tillsammans i 10 år och då bör man veta vid det här laget tycker jag. Jag misstänker att en ytterligare faktor är att hans mamma är skild och hon har i alla fall framför mig vid ett tillfälle sagt gift dig aldrig. Hans mamma har en extremt stark på erkan på honom. Sen har min pappa för ca 7år sen frågat vad han splaner kring giftemål är då min bakgrund egentligen är så att man måste vara gift för att bli "accepterad". Eftersom att min kille inte kunde svara på frågan tyckte mon pappa att han inte kändes seriös och de har inte haft någon relation under tiden. Min pappa kommer inte hem till oss pga det. Jag är så ledsen att alla har lagt sig i vårt liv kring detta och tror att endel av hans negativa syn beror på detta. Jag vet inte bara vad jag ska göra eller tänka, jag har sagt att jag inte vill ha barn om jag inte är gift och att det är för att jag inte tror på ett samboförhållande. I övrigt har vi det jättebra, men våra värderingar är olika här. Jag trodde han tänkte likt mig förens för 6 mån sen när han sa att han inte vill gifta sig, första 1-3 åren i relationen pratade vi om förlovning etc. Jag blir galen av detta... ska man ens vara kvar i denna relation? Hur går man vidare?