Tacka nej till släkting

Jag och min partner är inbjudna till min fasters bröllop om några månader vilket väl i sig är väldigt trevligt, inbjudningar är ju alltid något positivt.

Det som gör att jag lutar åt att tacka nej till att gå på hennes bröllop är att hon har distanserat sig mycket från vår familj genom att ha flyttat till en annan stad och väldigt sällan hört av sig. Hon har varit frånvarande på många händelser, aldrig hört av sig till varken mig eller mina familjemedlemmars stora dagar som 30-, 40- och 50- års fester, studenter, eller ens min systers bröllop. Det var visserligen utomlands, men hon svarade inte ens till min syster själv utan genom min pappa fick vi reda på att hon förmodligen inte skulle komma och därefter ingen bekräftelse på detta.
Vi har gratulerat henne varje år vid hennes födelsedag utan att ha fått något tillbaka, kanske en tumme på Facebook, men inte mer än så. 
Utöver detta gör min pappa och farmor en väldigt stor sak varje gång som hon kommer till staden och vi måste absolut träffas, men hon hör aldrig av sig. Så jag känner att min familj gör en väldigt stor sak av något som flera av mina andra fastrar gör utan samma uppståndelse.

Nu senaste två åren har hon hittat en ny man och de ska uppenbarligen gifta sig i höst. Mannen verkar trevlig och jag har verkligen inget emot någon av dem, men jag förstår inte riktigt varför jag och min partner är bjudna, jag känner att det mer är av tvång än önskemål. Jag känner mig helt enkelt inte så önskad på varken bröllop eller fest. 

Till detta hör att bröllopet är i deras nya hemstad och det skulle innebära en resa över hela helgen vilket är en stor sak. Hade bröllopet varit närmare så vi kunde åka hem direkt efter festen kanske det vore en annan sak.

Jag lutar starkt åt att inte åka, men vill heller inte göra min pappa och andra släktingar besvikna. Vet inte hur min syster eller andra lika avlägsna släktingar tänker.

Jag vet inte om jag överreagerar och bör gå på bröllopet eller om jag faktiskt ska säga nej.