Han står inte upp för mig

Jag skriver detta för att jag vill ta del av andras åsikt i det här. Just i detta känner jag mig väldigt ensam och missförstådd. 

Jag älskar min pojkvän och han älskar mig, men jag känner att han aldrig står upp för mig. 
Ibland förekommer situationer då respektive människor säger en sak till mig som har med mig eller mig och min pojkvän att göra, som min pojkvän vet gör mig otroligt ledsen - utan att han på något sätt visar att han är på min sida. Han blir som en mussla så fort det blir en konflikt, trots att både han och jag är iblandad. 

Detta händer ganska ofta och jag har för många exempel för att kunna ta upp alla. Men det finns en sak som hände för några dagar sedan. 

Jag kom i bråk med min mamma (händer ganska ofta) då vi tycker olika i många saker. Detta är ett bråk som vi ofta har och som min pojkvän och jag har pratat om, han har flera gånger sagt att han är på min sida, håller med mig etc. Det är väldigt tydligt. I slutet av bråket (min pojkvän står bredvid mig) så säger min mamma att jag "förresten kör med min pojkvän och att jag förminskar honom".. Något som jag vet att min pojkvän inte tycker, något som inte hade med bråket att göra från första början. Det kom son en chock och jag tycker det var väldigt irrelevant och onödigt sagt av henne. Jag brister ut i tårar då jag tyckte det var så elakt av henne att komma med, och på något sätt börjar jag liksom vänta på att min pojkvän ska säga något i stil med att "nej, jag tycker inte att hon kör med mig inte, och jag känner mig inte förminskad". Men han står tyst. Han ger liksom mamma "rät" på den i och med att han inte säger att han inte håller med. När vi sedan är bakom stängda dörran ensamma så säger han att han inte håller med henne och att han tycker det är onödigt av henne att hålla på så. Detta har hänt flertal gånger med både min mamma och hans mamma fast en annan kommentar om att jag har för mycket smink och lite annat. Han vet att jag i dessa situationer känner mig ensam och sviken, ledsen rent ut sagt. Ändå "vågar" han inte stå upp för varken han eller mig. 

Han är väldigt konflikträdd och kan inte tänka mig att han någonsin skulle våga ta en strid med någon annan än mig. Detta grundar sig egentligen i att jag vill ha en kämpe, någon som är på min sida när han är det, att han inte endast visar det bakom stängda dörrar utan visar omvärlden detsamma. Han lämnar mig väldigt ofta i situationer där jag får "strida ensam". Och då är det inte så att han tycker att jag har fel eller gör fel, då är det i sådana situationer som han så uppenbart ska försvara mig. 

Är det någon som känner igen sig i detta? Hur hade ni känt? 

Tacksam för svar.