Trygg kärlek eller passionerad förälskelse? -Undersökning

djup och trygg passion vill jag ha :) Inte den där nippriga galna känslan jag hade i början av förhållandet. Man var ju helt knäpp ju! *s* På den tiden bodde vi i olika städer och det hände att jag kunde börja längta så mycket när jag satt på en föreläsning att jag satte mig på flygbussen efter skolan i stället för att sätta mig på pendeln och åka hem. Det kunde hända att jag inte ens ringde först och sa att jag tänkte komma upp till honom... och inte sa jag till de tjejer jag bodde med heller att jag inte skulle komma hem på kvällen utan att jag var påväg till umeå... Helt galet, ganska ogenomtänkt och smått egoistiskt kan jag tycka såhär i efterhand men just då så var man som en jakthund som fått upp ett älgspår - fullständigt mållåst liksom. Om det är passion vill jag inte leva så! Fast jag skulle inte kalla det passion heller... snarare fullt utvecklad dårskap :D :D

Jaha, då får väl jag också lägga till passion eftersom jag bara trodde man kunde välja antingen eller.

Jema

Hej!

Visst kan man ibland sakna den där ilningen i magtrakten som man har när man är nyförälskad... Men hur mycket man än vill behålla den så tror jag ingen darrar av upphetsning över att se sin sambo naken för 511 gången.

Men jag tycker ändå inte att det gör något, eftersom det har ersatts av den här mysiga tryggheten och känslan av att man känner varandra så bra.
Nej, jag skulle inte vilja byta tillbaks till den galna nyförälskelsen.
Och nog kan det fortfarande ila till i magen efter tio år ihop...

Gott nytt år!

/Liina

Eftersom frågan var vilket av de två alternativen som var viktigast för just mig så svarar jag 1. Att det är tryggt och att ni har funnit en djup kärlek mellan er. :)

Jag har upplevt de båda och den enda varaktiga kärleken är den djupa, trygga... Den passionerade har en förmåga att brinna ut och slockna... tycker jag iaf...

Kärleken till min man är djup, trygg och gigantisk... med små toppar av passion emellanåt med låååånga mellanrum....

Jag väljer tveklöst den djupa kärlek vi har nu. Förälskelsens galenskap är kul, men kan absolut inte mäta sig med det vi har nu. Detta är mycket bättre.

Jag maste fa saga att jag vill ha det basta av bada... far fortfarande fjarilar i magen _varje_ gang han kommer hem och det pirrar bade i magen och lite overallt fastan jag redan sett honom naken 511 ganger. For mig ar han det vackraste och sexigaste som finns och trots att vi varit tillsammans i fyra ar nu sa ar vi bada lika nyforalskade som vi var i borjan. Minst ett par ganger om dagen nojsar vi runt som tonaringar!

Enda skillnaden ar att osakerheten som fanns i borjan (gillar han verkligen mig?, ser jag tjock ut i det har?, tycker han att jag ar en gris om jag tar en portion till? osv) inte finns dar langre. Jag vet att han finns dar alltid och att han tycker jag ar sexig aven nar snoret rinner eller da jag har fylleandedrakt.

Best of both Worlds!

Viktigast: Att det är tryggt och att vi har funnit en djup kärlek mellan oss
Men utan att det är passionerat och att vi är hopplöst förälskade i varandra = inget förhållande.

Skulle kunna varit jag som skrev Kookais inlägg.

Trygghet och djup kärlek är absolut viktigast för mig. Jag tycker dock också att det är viktigt med passion ibland. Vi har varit tillsammans i lite på 5 år (Bott ihop i 4) och jag kan fortfarande känna den där pirrande känslan i maggropen ibland!

kookai, exakt!

Ibland kan jag sakna den här nyförälskade känslan. Då när man kunde ligga och kyssas en hel dag.

Men efter nio år så är det inte specielt nytt, men fortfarande underbart. Att kunna se i hans ögon hur mycket han älskar mig, att veta att han finns där oavsett.

Trygghet och djupkärlek....

Trygghet och djup kärlek, känna att man kan lita på varandra till 110% är viktigare för mig än passion.

Naturligtvis vill jag att vi ska fortsätta "tända till" på varandra också om tio år, men viktigast för mig är att veta att Han finns där för mig oavsett vad.

Jag har haft ett passionerat förhållande när jag var yngre, han var utländsk och från en annan kultur. Vår kärlek var het och våra gräl var heta, det gick verkligen upp och ner. Efter knappt två år orkade jag inte längre..

Nej, efter det föredrar jag tryggheten faktiskt.

*håller med kookai*

Håller på alternativ 1 om jag måste välja, men i vårt förhållande är det en spännande mix av de båda..

Ekorren.

Instämmer helt med Kookai

Vår kärlek är trygg och varm.. Det är en såndär kärlek mellan två tvillingsjälar som vet precis vad den andre vill genom blickar. Bara en suck kan få mig att känna mig älskad.

Men förälskelsen finns fortfarande då vi är borta från varann blir det många samtal hem, bara för att höra den andres röst och andetag.

Vi älskar helt enkelt varann.. Så enkelt är det.

hos oss är det nr1 om jag måste välja men vi har en mix av båda som de flesta här har

En blandning av båda, men måste jag välja så tar jag nr 1. Att leva som en tokkär fåne resten av livet, som glömmer allt o är helt förvirrad för att man har huvudet fullt av honom, det skulle inte jag klara av. Gissar att nr 2 mattas av en aning med tiden och då måste det ju finnas något mer att falla tillbaka på. Ändå är det viktigt att det hela tiden finns en gnista, så att det inte blir som ett kompisförhållande.

En mix av båda för oss! Men nummer ett om jag måste välja båda...fast inslag av två:an ibland!

1. Att det är tryggt och att vi har funnit en djup kärlek mellan oss (ibland med vissa inslag av 2:an)