drägla över folks utseende?

Jag skulle ha väldigt svårt att leva i ett förhållande med en man som inte tycker att jag är den vackraste i världen, och kan inte heller tänka mig att vara ihop med någon man som inte är vackrast i världen. Så på det sättet har jag också svårt att förstå detta dreglande, som man "överhör" ibland.

Å andra sidan delar jag och min kille en fascination för vackra människor, i synnerhet manliga rockstjärnor från 70-talet. Dessa brukar vi dregla över tillsammans... och jag vet exakt vilken yp av tjejer han gillar, han vet exakt vilken typ av killar jag gillar. Men eftersom vi båda är extremt kräsna (kanske ser en snygging en gång om året MAX) så är det ju inte världens aktuellaste grej.

Summa: vi recenserar ständigt omvärldens utseende i total öppenhet, och det innebär inget problem för oss, kanske tack vare att vi är snyggast av alla!

Jag har lite svårt att förstå varför man gör utseende och inre till motpoler, och värderar det andra som viktigare än det första. Man brukar ju säga att det är för att "man rår inte för hur man ser ut" Jag hävdar att man rår för hur man ser ut lika mycket eller litet som man rår för sin personlighet / begåvning. Ett vackert utseende kan uppnås med träning och kosmetika, liksom en intressant personlighet kan uppnås med t ex studier eller en viss livsstil. På samma sätt kan ogynsamma gener ge en ofördelaktigt utseende, liksom en låg begåvning eller t ex aggressiv personlighet. Goda gener kan ge en god begåvning, ett trevligt sinnelag och ett vackert utseende. En dålig miljö, t ex en svår uppväxt, kan göra en till en mycket besvärlig och osympatisk person, liksom en dålig miljö (rökning, alkoholintag t ex) kan förstöra ens utseende. Alltså: både utseende och inre är i lika hög grad ett resultat av arv och miljö, samt personliga ansträngningar. Varför är då det ena mer värt än det andra?