lolita är här och vill säga en sak
HEJ IGEN
Nu vill jag bara ta upp en sak.Jag håller på dagligen och mina föräldrar också med att skaffa lägenhet men kvinnojouren struntar ien och jag sökte förtur på socialen där fick jag avslag ,jag var inte akut nog fast jag skall ha mina barn.Jag ringer aala fastigeter varje dag står i kö överallt men här i lund är det omöjligt och var skall man få hjälp alla struntar i en.Jag har min store son på 17 år boende hos mig och mina två andra bor ju hos sin pappa som är 10 och 4 år och flickan på 10 år har jag varrannan helg hos mig men den lille kan jag inte ha mer än dagtid för mina föräldrar varken kan eller vill ha alla sovande där.Och nu har vi börjat gå i samarbetssamtal jag och min exmake på begäran av tingsrätten för jag vill ha tillbaka min gemensamma vårdnaden.men mannen som satt där verkade stå mera på min exmakes sida än mig för det rä tydligen så att jag skall få sota hela mitt liv för att jag svek mina barn ene kort tid för att jag måddem dåligt ocg hade en sambo som manipulerade mig.Jag har svikit mina barn och jag både ångrar detta och förlåteraldrig mig själv för det och kommer att få leva med detta i resten av nit liv fast jag nu försöker ordna upp mitt liv och rätta till det men gjort är gjort.Till råga på allt har det kopmmit fram uppgifter från dagmamman att hon misstänker att barnen blir misshandlade så jag anmälde detta till socialen och skall nu7 på möte där.det är bara misstankar inga bevis mera än att jag vet att det finns risk för det för under våra 10 år tillsammans så slog han mig 4-5 ggr men misshandlade mig psykiskt så jag fick gå i terapi och han slog även min son som var 4 år när vi träffades men då lämnade jag honom för det men han lovade att ändra på sig och visst det gick en tid sen var han där igen men då var jag gravid och skulle föda vår dotter så jag höll mig foglig och beskyddade alltid barnen,lämnade dom aldrig ensamma,fick gå emmellan när han v ar på väg att slå.Till slut lämnade jag honom för en man som var likadan.Hur dum får man vara?I alla fall så berättade min dotter i somras att pappa slog dom när han var arg eller dom var i vägen.jag blev orolig för min dotter så jag ordnade så att hon får gå i terapi hos skolkuratorn.Hon berättade även att varje helg fick hon sitta barnvakt för då skull pappa ut och dansa.Han väntade tills den lille sov sen hyrde han en film till henne och stack ut och kom hem sent på natten.Dagmamman har berättat att när den lille började hos henne så var han skygg och rädd för när hon skulle sätta fram en tallrik framför honom så slog han upp sina armar som skydd i fall han skulle slå henne och han är väldigt aggressiv och slår alla barn hårt utan anledning.Han har svårt med talet fast han är 4 år så han går hos logoped men hon skyller på pappan för han har sagt till alla och barnen att dom fick inte lov att nämna mitt namn eller prata om mig därför har han svårt med närminnet.Minns ingetting.När vi var på en Luciafest då sa alla dagmammaorna där att flickan verkade väldigt rädd och spänd som en fiolsträng och var överbeskyddande mot den lille som om mhon var rädd att han skulle göra något fel.hon får ta mycket ansvar för honom agera som en mamma.Hos familjerätten där satt min exmake och tog äran åt sig att han var den som ordnat kurator fast det var jag osv.Men nu vill jag ha till baka mina barn innan han förstör dom för alltid.Dom behöver massor av kärlek.ömhet och trygghhet och få vara barn igen.Men tror ni att jag kan få tillbaka dom?kanske min dotter vågar säga att hon vill bo hos mamma.Tack för ordet.