Ska jag göra slut?

Varför planerar ni att gifta er om det är så illa? Sätt er ner och prata om det som händer. Det finns ingen anledning att låta det fortsätta. Antingen börjar ni se varandra igen eller så får ni flytta isär.

Att bo ihop för hundens skull är nästan lika dumt som att göra det för barnens skull

I detta korta inlägg låter det som om det redan är slut, fast ingen av er vågat säga det. Det är helt okej att leva så, om det är det ni vill, men tänk på att ni binder upp varann. Ingen av er kan hitta kärlek, ömhet och närhet, för ni har plikter kvar mot varann, fast kärleken inte finns kvar där.

Jag tycker INTE du ska göra tvärt slut utan förvarning, typ, flytta ut när han är på jobbet.

Prata med honom. Lyssna. Berätta. Fråga.
Det kanske finns en möjlighet för er två? Det kanske finns en anledning att det har blivit så här? Som går att lösa?

Jag tycker absolut inte att ni ska ge upp utan att prata igenom era problem! Kanske kan ni jobba på en lösning, om ni båda vill anstränga er lite? För det måste man faktiskt, i alla förhållanden. De första åren går av sig själv, men så småningom inser man att man måste kämpa lite grann också för att hålla kärleken brinnande!

Kärlek behöver näring! Om man tex aldrig har s e x slutar man efter ett tag att längta men ju mer man får desto mer vill man ha! Varför träffas ni aldrig? Jag tror att om ni sätter er ner och bestämmer er för att hitta tillbaka till varandra, (börja äta frukost och middag ihop, gå och lägga er samtidigt, gå ut med hunden tillsammans) då kommer ni också att lyckas! Du säger att era långa samtal och ert gosande är borta, men man måste träffas för att kunna gosa och samtala! Börja prioritera varandra och varandras sällskap!

Lycka till!

Man kan inte vara kvar i förhållande för att man inte vet hur det blir med boendet eller hunden!

Men man kan heller inte bara ge upp ett förhållande! Tala ordentligt med varandra, så ni ser om det finns något kvar att rädda.

Gifta er nu verkar något panikartat, bröllop ska ju vara en kärlekens fest, då är det ju kul om brudparet känner sådan kärlek..

Det bästa vore väl att prata med honom om hur du känner och sedan se vad som händer, men av det som du beskriver så låter det som att det är slut mellan er.

Tack för era svar. Jag vet att prata med honom är vad jag borde göra men när jag försöker drar han sig undan. Anledningen till att vi nästan aldrig ses är att han jobbar hela dagarna och på kvällarna och helgerna tränar antingen han eller jag eller så träffar han vänner. Han säger fortfarande regelbundet att han älskar mig men det låter som något som han bara haspar ur sig utan att mena det. Det är så svårt för jag vill ju att vi ska bli lyckliga igen. Jag har försökt få med honom på promenader och laga middag ihop men han hittar alltid på något annat att göra.
Bröllopet började vi planera för ett år sedan, medan vi fortfarande hade det bra, men nu har vi lagt det på is. Vi pratar inte heller om en gemensam framtid längre och han talar om att börja jobba i Norge, men jag har ett och halvt år kvar av mina studier och vare sig kan eller vill flytta med.

Hej!

Tråkigt att du/ni känner så. Känner igen mig i mycket men det finns alltid vägar att komma förbi problem i sitt förhållande. Framförallt kräver det en konstant dialog där man vågar ta upp känsliga ämnen för att ventilera ordentligt så man slipper gå och grubbla över något (som nästan alltid slutar med gräl). Om du får problem med att dedikera tid med honom och han anser att annat går före så ge honom en present (där du exempelvis bokar en middag/kväll/helg/weekend när ni verkligen får tid för varandra).
Kom ihåg att livet styr man inte från baksätet... man måste fram till ratten för att ha kontroll!

Lycka till