Tjej som ogillar sig själv

Tony,
jag tror det allra bästa är att berätta på ett varsamt sätt hur du känner inför den här förändringen... att du saknar att ni är nära varandra och att du tycker hon är bäst i världen oavsett om hon väger 50 eller 100 kilo (under förutsättning att du känner så), men gärna stödjer henne om hon bestämmer sig för att försöka minska lite i vikt. Om man släpar på lite självförakt är det viktigt att få extra mycket bekräftelse utifrån, men man måste också våga prata om det för att det ska bli rätt saker man gör...

Lycka till...

Jag kan inte annat än att hålla med Ejnies svar.

Tror ocksa helt pa det Ejnie sager.
Jag kanner igen mig i din berattelse, nar jag ar lite storre (5-10 kgs overvikt) mar jag ocksa daligt och blir helt overtygad om att min man inte kan tanda pa en san fet och ful manniska som jag... trots att han gang pa gang sager att han gor det.

For mig ar sattet han sager det pa viktigt. Om han namner i forbifarten att 'det ar klart jag alskar dig hur du an ser ut' kanns det inte lika genuint som om han tittar mig i ogonen och sager 'gud vad du ar snygg'. Om du forstar skillnaden (svart att forklara). Det maste kannas att han menar det. Inte som om han alskar mig 'trots att' jag ar tjock.

Jag skulle ta illa upp om han foreslog att jag borde ga ner i vikt. Daremot uppskattar jag nar han tar initiativ till att ga ut en langpromenad, eller cykeltur. Eller nar han lagar nyttigare mat - jag vet ju att det mest ar for min skull men han far det att verka som att det ar for badas halsas skull. Kanske kan det vara en ide? I ovrigt, galler tyvarr bara att fortsatta ge komplimanger.
Jag inser att killar kanske visar sin karlek genom att tvatta bilen men jag uppskattar nog overraskningar/restaurangbesok/presenter mer... knepigt, jag vet.

Mår precis som din tjej i perioder och det är jättejobbigt. Speciellt som det då går ut över min man. Jag går gärna på promenader och han följer villigt med nu då jag fått honom att inse att han också behöver röra på sig även om han är smal. Jag dras bara med några kilon extra men det gör att jag inte trivs med mig själv. De bästa komplimangerna min man gett mig har nog varit att köpa snygga kläder till mig, även om de varit lite små och jag måste byta. Det ger mig en känsla av att han upplever mig som smalare än jag är och att han tycker att jag är tillräckligt snygg för att kunna bära de snygga kläderna. Men även jag inser att problemet är något som jag måste lösa och att det enbart är jag som kan göra det. Alla komplimanger gör att det känns lite lättare att leva i alla fall och göra att jag känner mig lite säkrare.

"Älska mig mest när jag förtjänar det minst för då behöver jag det som bäst".

Kom att tänka på den lilla meningen bara och jag tror att det kan passa bra in på din tjej men du bör nog prata med henne. Du skall ju inte behöva bli illa behandlad. Du verkar ha förstått att ilskan egentligen inte är riktad mot dig men det är ju ändå du som får ta emot den. Hon mår säkert dåligt av att vara taskig mot dig också! Prata med henne så att hon kan bryta det mönstret och kan börja göra något åt saken eller acceptera sig själv.

Lycka till!

Tack för alla svar!

Problemet är att jag älskar henne precis som hon är. Jag behöver ingen som klär upp sig eller sminkar sig och donar bara för att ligga hemma och slappa i sängen. Jag behöver ingen som överdrivet påpekar hur enormt bra jag är. Men i ett förhållande så utgår jag ifrån att man som par gör sitt bästa för att vårda relationen och passionen. MAn kan inte skylla på någon annan om det går fel eftersom allt man gör utgår ju faktiskt från en själv. Jag uppskattar inte allt som min sambo gör eller säger, men jag försöker också ignorera det eller ta en diskussion om saken om det känns som att det rubbar mina tankevalar alldeles för mycket. Om jag gör något bra vill jag höra det, likväl som om jag skulle göra något mindre bra. Men framför allt vill man ju ha stöttning oavsett vad som hänt.
Jag försöker stötta henne i trivselfrågan genom att göra så mycket som möjligt hemma som annars skulle bli ytterligare en last/anledning till att inte träna eller vara aktiv.
Det är en svår fråga som man inte bara lyfter upp till ytan utan att orka driva den helt igenom dvs att man startar den diskussionen vid rätt tidpunkt. Annars rinner det ut i sanden och det blir bara ytterligare en oroshärd.

Jomen Tony, alla har olika behov av vilket sätt kärleken visas på - en del blir lyckliga av att någon GÖR något för dem, en del av att HÖRA att de är älskade, andra av att FYSISKT KÄNNA att de är älskade osv.

Kanske är det så att du ger henne det du skulle vilja ha om du var hon och inte det hon vill ha och behöver? Återigen tror jag kommunikation är enda lösningen...

Självklart blir man deppig när man dragit på sig några extra kilon, och tycker det är valkar överallt. Både min sambo och jag gick upp en del i vikt när vi slutade plugga och började jobba. Men ska jag vara helt ärlig ser jag nästan ingen skillnad alls på honom, bara på mig själv, trots att vågen visar tio kilo mer. Ögonfel, vad vet jag !

Min poäng är att man är mycket kritisk mot sig själv och tror att ens partner upplever en på samma sätt som man själv gör, men kärleken är om inte blind så ganska närsynt (för att citera Gyllene Tider). Kanske har du själv lagt på dig lite sedan ni träffades, fråga henne i så fall om hon älskar dig mindre nu (vilket hon ju förhoppningsvis inte gör!!). Om du fortfarande är ditt gamla smärta jag så kan du ju alltid göra frågan hypotetisk, skulle hon älska dig mindre om du gick upp i vikt, klippte dig i en ful frisyr, eller (Gud förbjude) blev vanställd av en olycka?