snuzan:
Jo, kalla fötter har han definitivt fått. Och jag tror att han tycker att vi varit tillsammans lite för kort tid (har varit tillsammans i 1år, då vi skulle förlova oss den 8/7 och så skulle vi gifta oss på 2års dagen var det tänkt). Jag tycker också att det är lite kort tid, men vi ska flytta ihop nu till sommaren och förhoppningsvis så går allt bra. Vad ska man annars göra när allt känns så rätt? (För mig i alla fall)
Vi pratade också ganska mycket om förlovning och dyl (bestämde ju t.o.m. ett datum längre fram i tiden för att vara på den säkra sidan), och vi var båda rörande överrens om att det ska vara den sedvanliga tiden (dvs. 1år) tills man gifter sig. Varför han fått kalla fötter nu vet jag inte, och jag vill inte direkt fråga honom då han tycker att jag är alldeles för besatt av bröllop.
Jag tror egentligen inte att det är bröllopet han är orolig över, utan det är det här med att bilda familj. Jag vill jätte gärna ha en liten bebis, och det har jag velat i många år, trots att både han är jag är väldigt unga. Jag tycker att giftemål inte bara är ett löfte som man ger till varandra, utan också framtida generationer. Jag vet att han vill bilda familj, men just nu vill han bara vara "vi". Hans "ovilja" till familjen är inte vårt korta förhållande (allting känns väldigt rätt, så konstigt rätt som det bara kan göra när det är rätt ) utan att han känner sig för ung, och detta i sin tur går ut över vårt bröllop.
Usch, då långt det blir. Det är bara skönt att skriva av sig utan att pojkvännen måste lyssa på allt.