Varför är det så svårt....

Även om man inte vill höra det när man är som mest ledsen och ensam... så är det faktiskt så att det går över med tiden... Låt dagarna komma och gå och märk hur du sakta bygger upp dig själv och ditt självförtroende. När jag mådde som du letade jag efter mål i livet som jag stenhårt höll fast vid... och det hjälpte mig framåt!
Var inte rädd att ta hjälp av vänner, det är alltid skönt att få prata av sig när man är ledsen. Hoppas du känner att du har vänner som du kan luta dig mot!

Även om det inte känns så nu så finns solen bakom molnen, tro mig!!

kramar *blåbär*

Jag vet längst inne, och när jag kan tänka klart, att det blir bättre med tiden. Men just nu mår jag så dåligt att jag inte ens vet hur jag ska klara de närmsta timmarna!
En av anledningarna till att jag känner mig så ensam är väl att jag inte har så många kompisar där jag bor just nu. Försöker träffa de jag har, men många är så upptagna av sina egna liv och har fullt upp redan.
Känns som om ingen vill ha mig i sin närhet, varken som flickvän eller kompis....just nu kan jag i och för sig förstå det, jag är ju inte så uppiggande att umgås med.

Vi på BT finns här för dig, H27!

Låt tiden gå sin gilla gång och så småningom kommer du att vakna upp till en lycklig människa återigen. Det kan ta tid, men de glada dagarna är inte förbi.

Sänder en cyber-kram
/F

Känns lite fel att överösa er på BT med mina bekymmer och negativa känslor, när det egentligen är ett Bröllopsforum. Men jag känner inte till nåt annat liknande forum o alla verkar så trevliga här....
Sorry!

Äsch, det är inget fel med det! Det är en av grejerna jag gillar med BT, det känns som det finns utrrymme för allt.

Stor kram till dig!

Det är ju jättebra att du skriver här om du tycker att det hjälper. Problemet är väl bara att det inte finns någon garanti för svar. Har du någon du kan ringa till ikväll?

Du kommer att klara det här!

Kramar

Jo, jag har säkert nån kompis som sitter hemma, men jag tycker på nåt sätt att det är lättare att skriva. Försökte ringa några igår när jag precis fått veta att han träffar en annan, men kände att det var svårt att prata. Blev nästans bara mer ledsen...

Ja, sen är det ju tyvärr inte alla kompisar som klarar av att höra om problem.

Jag tycker det Blåbär skrev om mål var bra. Försök hitta mål, även små och fokusera på dem.

Lycka till!
Kram!

jag vet att man inte ska trösta sig med mat. Men om man gör det när det känns som värst och inte varje kväll i tre månader så borde det inte vara någon fara. I ditt fall hade jag suttit med choklad- och marschmallowsglass, chokladpudding, godis, kex, vindruvor och jordgubbar och tittat på någon halv bra film. Helst en med sorgligt slut.

Tänk på att du är stark och kommer att bli lycklig en dag.

Jag brukar trösta mig med godis, så nu har jag varit ute och köpt en påse!
Ska kanske se o det går nån film, allt för att fördriva tiden.
Att det ska göra så f*rbannat ont bara! Han säger att jag är den bästa som finns osv. men det är ju svårt att tro på när han valt att inte leva med mig efter 5 år tillsammans o nu hittat en annan efter ett par månader.
Försöker vara stark, men det har aldri gtidigare känts så jobbigt!

Hej H27!
När man har det som du så hjälper nästan ingenting. Jag vet. Speciellt om man haft en väldigt fin pojkvän. För det är ju faktiskt så att inte alla är idioter även om de slutar att älska en. Det gör det hela så mycket värre. Och man tänker på vad som inte är så bra i hans ögon, o.s.v.
Sörj honom, det har du rätt att göra men ett förslag från mig är att gå upp i sig själv. Unna dig saker. Gör nåt tokigt om det går. Typ res eller slå runt på nån kryssning. Färga håret eller vad som helst! Jag brukar baka sorgebullar. Jag knådar deg som en galning medan tårarna sprutar. Det låter säkert helt sjukt men det känndes faktiskt bättre. Man får öppna bageri...Ja det är svårt att ge råd och trösta när man blivit lämmnad.
Kramar från en som varit nära att DÖ av sorg.

Tack Näckrosen!
Känns som du förstår mig! Jag är definitivt av den åsikten att man kan DÖ av sorg, både frivilligt o ofrivilligt! Hoppas att det inte ska gå så långt....
Det är underligt för vi var överens om att göra slut (även om jag ville prova andra alternativ först) och vi älskar fortfarande varandra, men det funkade inte. Jag har en känsla av att det berodde på att båda mådde dåligt (jag har inte insett förrän nu att jag gjorde det o fått veta att jag troligen varit deprimerad ett bra tag innan jag träffade honom) Har en känsla av att jag vill ge det en chans när båda mår bra, men det är väl fel att tänka så kanske......det som blir det blir eller?
Nu ska jag i alla fall sova, imorgon är en ny dag och jag hoppas att jag mår bättre då, om inte så har det i alla fall gått en dag till...