Varför är det så svårt....

Jag vet längst inne, och när jag kan tänka klart, att det blir bättre med tiden. Men just nu mår jag så dåligt att jag inte ens vet hur jag ska klara de närmsta timmarna!
En av anledningarna till att jag känner mig så ensam är väl att jag inte har så många kompisar där jag bor just nu. Försöker träffa de jag har, men många är så upptagna av sina egna liv och har fullt upp redan.
Känns som om ingen vill ha mig i sin närhet, varken som flickvän eller kompis....just nu kan jag i och för sig förstå det, jag är ju inte så uppiggande att umgås med.

Känns lite fel att överösa er på BT med mina bekymmer och negativa känslor, när det egentligen är ett Bröllopsforum. Men jag känner inte till nåt annat liknande forum o alla verkar så trevliga här....
Sorry!

Jo, jag har säkert nån kompis som sitter hemma, men jag tycker på nåt sätt att det är lättare att skriva. Försökte ringa några igår när jag precis fått veta att han träffar en annan, men kände att det var svårt att prata. Blev nästans bara mer ledsen...

Jag brukar trösta mig med godis, så nu har jag varit ute och köpt en påse!
Ska kanske se o det går nån film, allt för att fördriva tiden.
Att det ska göra så f*rbannat ont bara! Han säger att jag är den bästa som finns osv. men det är ju svårt att tro på när han valt att inte leva med mig efter 5 år tillsammans o nu hittat en annan efter ett par månader.
Försöker vara stark, men det har aldri gtidigare känts så jobbigt!

Tack Näckrosen!
Känns som du förstår mig! Jag är definitivt av den åsikten att man kan DÖ av sorg, både frivilligt o ofrivilligt! Hoppas att det inte ska gå så långt....
Det är underligt för vi var överens om att göra slut (även om jag ville prova andra alternativ först) och vi älskar fortfarande varandra, men det funkade inte. Jag har en känsla av att det berodde på att båda mådde dåligt (jag har inte insett förrän nu att jag gjorde det o fått veta att jag troligen varit deprimerad ett bra tag innan jag träffade honom) Har en känsla av att jag vill ge det en chans när båda mår bra, men det är väl fel att tänka så kanske......det som blir det blir eller?
Nu ska jag i alla fall sova, imorgon är en ny dag och jag hoppas att jag mår bättre då, om inte så har det i alla fall gått en dag till...