"Fånigt kändisproblem"?
Undra
jag tror du och jag sitter lite i samma sits.
Jag flyttade en bra bit ifrån där jag har min släkt och vänner och kom till en stad där jag kände 2 personer. Min sambo och en jättegamal "kompis" (som tyvärr aldrig har tid att träffas/talas vid eller något öht taget).
Min kille är också "kändis" (gud så jag hatar det ordet!) Och jag hatar uppmärksamheten med det, men å andra sidan så älskar jag min sambo och har fått lära mig leva med det. Jag är ju så illa tvungen då jag vill leva mitt liv med honom. Något jag antagligen alrdig kommer kunna lära mig är allt viskande bakom ryggen, pekandet och stirrandet. "Kolla, såg du vem det var" osv.. Griniga dagar har jag god lust att gå fram och ruska runt människorna och förklara att det är en helt vanliga j*vla människa som äter och skiter han med. Men det vore ju inte så bra.. *fnissar*
Däremot är det så förbannat svårt att skaffa vänner. Seriöst, ärliga vänner som bryr sig om MIG och inte om han och vad han gör och har gjort. Ska erkännas att det kan jag faktiskt ibland bli lite svartsjuk över, han har massa jättefina vänner och jag har typ ingen i denna stad.
Min sambo är jätterar och snäll och vill ju att jag ska ha massa vänner här jag med, och han och hans vänner ordnar middagar och fester osv så att jag ska känna mig en i gänget. Visst gör jag det och de är alla underbara människor, men jag saknar det där att få ha egna vänner också.
Dumma jag tog ju ett jobb i en annan stad så jag får pendla till och från men till våren ska jag bli studentj*vel här och då får jag hoppas på att jag träffar massa människor som ger blanka fan i vem min sambo är :)!
