dum dummare dummast

Känner igen mig, i det att jag blir väldigt självkritisk. Kanske inte just dum och oallmänbildad, men jag brukar känna det som om de ska tro att jag är konstig, trots att jag vet att jag inte är konstigare än folk i allmänhet. Brukar känna mig väldigt granskad när jag hamnar på tu man hand med någon som jag inte känner, i varje fall om jag räknar med att träffa den personen igen i något sammanhang. Om det är någon jag vet med mig att jag aldrig mer kommer att träffa bryr jag mig inte så mycket om vad de tycke.
Brukar visserligen bara vara de första gångerna, sedan brukar jag kunna vara mig själv.
Funderar lite över hur vanligt det är; för mig är det inte nervositet, snarare väldigt plötslig självmedvetenhet.

Alexa - den som känner sig "dum och oallmänbildad" har en underbar förutsättning att istället visa sig "intresserad och nyfiken pa livet och andra mäniskor"!

Du behöver inte bevisa att du är intelligent eller välutbildad! Oavsett om det gäller utbildning, allmänbildning, upplevelser eller ekonomi är det ofta de som "bevisar" (eller skryter) mest som ligger sämst till. De andra behöver inte bevisa det och kan därför lata omgivningen komma till insikt tids nog...

Lycka till med datandet!

Försök att ha roligt!
Det är ju ändå det viktigaste i slutändan att ni har roligt ihop, om du hittar en "prins". Och om du ska lägga en massa tid på grodorna mellan prinsarna så är det också viktigt att ha roligt.

Att fundera på om du duger åt honom hjälper inte. Och om han duger åt dig är inte mycket bättre det.

Lycka till!

jag är också sån, men jag är det även långt in i förhållandet. har varit ihop med min sambo nu i snart 3 år, och känner ändå panik när jag ex. misslyckas och bränner vid maten, eller om han är smågrinig och vi bråkar, då känner jag mig bara hemsk, för jag vill ju vara perfekt. Känner mig som en dålig flickvän som inte kan laga mat ordentligt. Vet att det är jättefånigt...

Mmmm. Alla har ju sina områden, där det känns extra viktigt att lyckas.

Antingen för att man vet att man egentligen är bra på det. Eller för att det är en öm tå.

Jag var nervös och nojig när jag var intresserad av min fästman, men inte visste om det var besvarat. Konstigt nog var det min mamma som hjälpte mig otroligt mycket! Situationen var den att jag ringde till henne och var orolig över vad han och hans kompisar skulle tänka om mig om jag sa eller gjorde si eller så. Hur skulle de tolka ditten eller datten!?

Då sa hon lugnt att det kan du ändå inte påverka. Du kan bara försöka ha trevligt och strunta i att försöka komma på vad folk tänker.

Det hon sa var ju så otroligt enkelt och själklart, men det gjorde mig totalt lugn och självsäker!