dum dummare dummast

Känner igen mig, i det att jag blir väldigt självkritisk. Kanske inte just dum och oallmänbildad, men jag brukar känna det som om de ska tro att jag är konstig, trots att jag vet att jag inte är konstigare än folk i allmänhet. Brukar känna mig väldigt granskad när jag hamnar på tu man hand med någon som jag inte känner, i varje fall om jag räknar med att träffa den personen igen i något sammanhang. Om det är någon jag vet med mig att jag aldrig mer kommer att träffa bryr jag mig inte så mycket om vad de tycke.
Brukar visserligen bara vara de första gångerna, sedan brukar jag kunna vara mig själv.
Funderar lite över hur vanligt det är; för mig är det inte nervositet, snarare väldigt plötslig självmedvetenhet.