Tips mot svartsjuka?
Jag undrar om det finns någon som känner igen sig och har några tips mot sin svartsjuka???
Det är INTE så att jag går omkring och är sjukligt svartsjuk, förbjuder min sambo saker eller dylikt. Det är bara det att ibland liksom "anfaller" den mig och då vet jag inte vad jag ska göra. Kan t o m sjunka så lågt att jag "snokar" i gubbens mobil eller dator och då mår jag vanligtvis ännu sämre - både för att jag är så himla taskig som inkräktar på hans integritet och för att jag oftast går igång på något jag "hittar" som antagligen är helt oskyldigt (kan söka på ett nummer som visar sig vara vårt elbolag eller liknande..) Ibland är det något som "kan" vara värre - tex en gammal tjejkompis har hört av sig, han har varit inne på cafés hemsida eller dyl - och då kan jag helt plötsligt bli illamående och fantisera ihjäl mig...
Som sagt - jag är inte en galning, detta händer bara någon gång ibland, vanligtvis när jag tex är mer känslig p g a pms, stress eller något. Och jag VET att det är MITT problem, inte hans. Men vad ska jag göra??????
Har ett sånt här svartsjuke-anfall just idag, det är därför jag skriver. Fick ett ryck och kollade helt plötsligt hans mobil som låg framme och blir så FÖRBANNAD på mig själv efteråt. Hittade såklart ett nummer till ett gammalt strul/kompis han träffade på krogen i början av sommaren som det var längesen han såg - inte så konstigt att han tog hennes nummer då de pratade om "gamla tider" (kompistider hoppas jag!) Men sedan hade han även raderat sina "uppringda nummer" och då tänkte jag: "han VET att jag skulle snoka rätt vad det var, så han RADERADE numren för att DÖLJA att han har nåt på gång..."
ÅHHH!! Blir så ARG på mig själv!!! Blir ju bara på dåligt humör, vilket märks inför sambon, vilket i sin tur gör att han blir irriterad, vilket I SIN TUR "bekräftar" mina "misstankar".
Han säger att han älskar mig och när det gäller det där gamla strulet/kompisen sa han efter den där krogkvällen att han inte har några känslor kvar osv. Han säger så och jag nmåste lita på det. Skulle han ljuga och bedra mig är det ju egentligen INGET jag kan hindra eller göra något åt. Så vad tjänar det till att oroa mig? Det är mina förnufgtiga tankar. Men det KÄNNS inte så!!!
Hur tänker ni?? Vad gör ni åt era svartsjukespöken?
Tack för att ni orkade läsa!//ami