dejt-dilemma

Det var inte meningen att det skulle vara en glad smiley i rubriken... för även om det är ett "angenämnt problem" så känns det lite jobbigt. Jag är så rädd att såra honom, men jag har varit öppen med hur jag känt mig helat tiden i alla fall.

Blir lite fundersam efter att ha läst din tråd några gånger. Du skriver mycket om vad han gör för dig angående självkänslan, bli uppvaktad osv. men du skriver egentligen inget om vad du KÄNNER för honom. Han däremot verkar ha fallit pladask för dig och handlar efter vad hjärtat säger honom. Du beräknar och kalkylerar utifrån vad du tänkt dig ha; "ett par singelmånader", ett beslut du tog utan att veta om hans existens. Något jag lärt mig är att saker faller i knät på en när man minst av allt väntar sig det på gott och ont och att det bästa man kan göra att KÄNNA efter och go with the flow...använd inte honom till att nära ditt ego eller fylla ut tomrum med, släng bort eventuella listor du skrivit med för/emot angående honom och KÄNN istället. Dessutom; att vara olika behöver inte vara fel, det blir sällan dynamik mellan likriktade. Synkroniserade personligheter kanske lever jämsides, men de möts sällan så att gnistor uppstår. Det räcker tyvärr inte att säga till honom att du inte är redo för ett förhållande och samtidigt fortsätta träffas, vad han gör nu är att försöka träffa dig så mycket som möjligt för att ÄNDRA på din inställning till förhållanden/honom. Du tänker, han känner. Du skriver också att ni inledde ert hångel på hans initiativ. Men du hakade på va? Jag har även svårt att tänka mig att han bara hoppade på dig från början, man sänder vibbar och signaler på många sätt. Dessutom, varför menar du att du "borde" göra si eller så? Gör det du känner är rätt istället, för er båda. Hoppas det löser sig! //G

Genus: Tack för kloka synpunkter.

Jag har försökt tänka i de banor du skrev om. Men det är svårt, jag vågar liksom inte känna efter för tänk om jag inser att jag är kär i honom och då blir vi ihop och då finns risken att det tar slut... visst orkar jag väl med att vara ihop med någon men jag orkar inte med att något tar slut snart igen, och den risken är ju större då - jag menar, så länge man inte är ihop med någon på allvar så kan man heller inte bli lämnad och sårad på allvar..

Sjuka funderingar, eller hur? Suck.

Tack för att du uppskattar mina funderingar Alexa44. Det är inte lätt med känslor och relationer...men att rationalisera och intellektualisera sitt liv för att man riskerar att såras vingklipper en känslomässigt. Du lever ju? Alltså riskerar du att dö. Du jobbar/pluggar kanske? Alltså riskerar du sparken osv. Varje dag när du använder spisen eller ser på tv riskerar du dessutom kortslutning och brand...min andemening är att ALLT man gör äger sin inneboende risk, det är så det fungerar. Men för nämnda områden är du ju rustad. Du går till arbetsförmedlingen, söker nya kurser, köper ny spis osv. Med andra ord har du en backup plan för dessa missöden. Det finns backup planer för att hantera havererade relationer också, som god självkänsla och litet ego, men stagnation och sluta-sig-som-en-mussla leder ingen vart. Vad är det värsta som kan hända om det inte fungerar er emellan? Jo du blir ledsen och sårad men det klarar du ju? Man dör inte av att ha känt olika känslor, däremot dör man inombords av att svältföda sig på äkta varm kontakt med en annan människa. Dessutom, om du berättar för den här killen om din inneboende rädsla för närhet eftersom du kan bli övergiven, kanske han berättar om något för dig om sig själv? Vad som då har hänt är äkta intimitet (in-to-me-see) och ni kommer att känna er mer nära än efter sex...våga blotta dig mera. Du missar annars möjligheter. Sist av allt men väldigt viktigt tycker jag; du lär aldrig känna någon djupare än vad du känner dig själv så titta in i dig själv och ta reda på varför du känner och tänker som du gör så kommer du även att bättre förstå och känna med andra människor. När du visar dig själv möjliggör du även det för andra!
Det här är mina tankar kring saker och ting, jag hoppas att du tar dig över dina trösklar och får ett härligt liv! (med eller utan Honom)...//G

Ser det ocksa som att du ser forhallandet (forhallanden?) i svart-vitt Alexa, typ "antingen blir vi ihop och da ar man ihop eller ocksa ar vi inte ihop och da ar jag fortfarande singel". Varfor "borde" det vara antingen eller? Varfor inte fortsatta pa den nivan ni ar pa nu: ni traffas, har trevligt ihop, tar en dag i taget. Det blir latt valdigt last nar man 'blir ett par' - da "ska" man vara lyckliga ihop i resten av livet och alla skavanker och gra omraden ska plotsligt glommas bort for nu har man ju hittat Sitt Livs Stora Karlek (och en san kan ju inte ha Brister och Fel, eller hur??).

Om jag minns ratt gjorde du slut fran ett langre forhallande tidigare i ar efter flera ar med en karlekslos man? Kanske ar det for tidigt att ga in i ett nytt forhallande - men det betyder inte att du inte ska fortsatta traffa den har mannen. Strunta i vad *han* ar redo for, vad *andra* sager, nar man *bor* traffa familjen, vad vill *du*?? Om det har kanns som en helt ok niva for dig, fortsatt med det. Lat inte honom pusha dig in i ett parforhallande om du inte ar redo.

Ang. iden om att du skulle ha ett par singelmanader har Genus uttryckt det sa bra att jag bara kan halla med. Livet foljer inte uppgjorda mallar, uppenbarligen tycker du om den har mannen (han har ju som sagt inte hoppat pa dig, aven om det i borjan skedde pa hans initiativ), vad spelar det da for roll att du inte 'borde' ha traffat honom forran om x antal manader?

Kram!

Klyschor finns för att de stämmer:

Följ ditt hjärta.

Så är det bara!
Jag har aldrig sagt att det är lätt...

Själv följde jag mitt hjärta och nu är vi sambo. Genomgick ett vidrigt förhållande och efter att jag äntligen bröt upp (mitt livs lyckligaste dag), så avskydde jag allt vad grabbar heter. Men redan efter två veckor träffade jag min grabb. Då stämde helt plötsligt alla klyschor:
När man minst anar det
Det säger bara klick! osv...

Följ hjärtat bara, men ta det lungt!