• Genus

    dejt-dilemma

    Blir lite fundersam efter att ha läst din tråd några gånger. Du skriver mycket om vad han gör för dig angående självkänslan, bli uppvaktad osv. men du skriver egentligen inget om vad du KÄNNER för honom. Han däremot verkar ha fallit pladask för dig och handlar efter vad hjärtat säger honom. Du beräknar och kalkylerar utifrån vad du tänkt dig ha; "ett par singelmånader", ett beslut du tog utan att veta om hans existens. Något jag lärt mig är att saker faller i knät på en när man minst av allt väntar sig det på gott och ont och att det bästa man kan göra att KÄNNA efter och go with the flow...använd inte honom till att nära ditt ego eller fylla ut tomrum med, släng bort eventuella listor du skrivit med för/emot angående honom och KÄNN istället. Dessutom; att vara olika behöver inte vara fel, det blir sällan dynamik mellan likriktade. Synkroniserade personligheter kanske lever jämsides, men de möts sällan så att gnistor uppstår. Det räcker tyvärr inte att säga till honom att du inte är redo för ett förhållande och samtidigt fortsätta träffas, vad han gör nu är att försöka träffa dig så mycket som möjligt för att ÄNDRA på din inställning till förhållanden/honom. Du tänker, han känner. Du skriver också att ni inledde ert hångel på hans initiativ. Men du hakade på va? Jag har även svårt att tänka mig att han bara hoppade på dig från början, man sänder vibbar och signaler på många sätt. Dessutom, varför menar du att du "borde" göra si eller så? Gör det du känner är rätt istället, för er båda. Hoppas det löser sig! //G

  • Genus

    Tack för att du uppskattar mina funderingar Alexa44. Det är inte lätt med känslor och relationer...men att rationalisera och intellektualisera sitt liv för att man riskerar att såras vingklipper en känslomässigt. Du lever ju? Alltså riskerar du att dö. Du jobbar/pluggar kanske? Alltså riskerar du sparken osv. Varje dag när du använder spisen eller ser på tv riskerar du dessutom kortslutning och brand...min andemening är att ALLT man gör äger sin inneboende risk, det är så det fungerar. Men för nämnda områden är du ju rustad. Du går till arbetsförmedlingen, söker nya kurser, köper ny spis osv. Med andra ord har du en backup plan för dessa missöden. Det finns backup planer för att hantera havererade relationer också, som god självkänsla och litet ego, men stagnation och sluta-sig-som-en-mussla leder ingen vart. Vad är det värsta som kan hända om det inte fungerar er emellan? Jo du blir ledsen och sårad men det klarar du ju? Man dör inte av att ha känt olika känslor, däremot dör man inombords av att svältföda sig på äkta varm kontakt med en annan människa. Dessutom, om du berättar för den här killen om din inneboende rädsla för närhet eftersom du kan bli övergiven, kanske han berättar om något för dig om sig själv? Vad som då har hänt är äkta intimitet (in-to-me-see) och ni kommer att känna er mer nära än efter sex...våga blotta dig mera. Du missar annars möjligheter. Sist av allt men väldigt viktigt tycker jag; du lär aldrig känna någon djupare än vad du känner dig själv så titta in i dig själv och ta reda på varför du känner och tänker som du gör så kommer du även att bättre förstå och känna med andra människor. När du visar dig själv möjliggör du även det för andra!
    Det här är mina tankar kring saker och ting, jag hoppas att du tar dig över dina trösklar och får ett härligt liv! (med eller utan Honom)...//G

Svar på tråden dejt-dilemma