Är ni lika eller olika?

Vi båda anser att vi är olika som man bara kan.. Inte samma sorts musik, film, värderingar osv. Det är väl bara maten som vi kan komma överens över (fast min favvorätt är sushi, det vägrar han äta).

Ibland kan jag sakna någon som vill göra det jag vill tex på semestern, jag är av åsikten att man ska göra saker på semestern, han tycker att man ska göra så lite som möjligt.. Men oftast är olikheterna inte ett hinder.

Vi är jätteolika... Det är berikande för det mesta men skit ibland...när det gäller just sådana saker som LillAnna pratar om... Vad ska man göra på semestern? Vad ska man göra på helgerna?

Vi har bestämt oss för att gå en kurs ihop i höst för att försöka skaffa ett gemensamt intresse :D

Vi tycker olika om
det mesta mellan filmer och tapetmönster.
Vi har extremt olika bakgrund. Han har fått betydligt mer smällar i livet, t.ex förlorat båda sina föräldrar. Min bakgrund är ganska lugn, med bara några små missöden

Vi har väldigt kul ihop, samma humor, samma tro, samma nyfikenhet på ungefär samma saker (Även om jag kan bli matt när han entusiastiskt studerar en artikel om igelkottens taggomsättning och han tycker att jag är lite tröttsam med min släktforskning ibland).

Han är oekonomisk, jag är nitisk och mycket sträng finansminister.
Jag är vegetarian, det är inte han (men han har varit).

I det stora hela har vi samma världsbild och samma värderingar. Det finns nog inget riktigt stort och viktigt som vi tycker olika om. Det är nog det viktigaste för oss. Och efter nio år har man ju också en historia ihop, man växer väl ihop på nåt sätt...

Vi är otroligt lika och otroligt olika!

Vi är lika på allt som MÅSTE vara lika som heminredning (där hade jag tur, jag älskar inredning och han tycker att mina ideér är jättebra) och barnuppfostran och är otroligt olika när det gäller tålamod och förståelse tex.

Han har förståelse för att jag överreagerar när det gäller mina vänner och springer efter mig när jag springer iväg och smäller i dörrar (för att trösta mig -det måste han annars blir jag mer arg) och jag har överseende med att han skriker åt folk i trafiken, att han kör som om det är ett rally och försten till rödljuset vinner (VE den som försöker köra om)...

Det viktigaste är att vi är LIKA måna om att vara överseénde med de aspekter som SKILJER!

Vi älskar varandra för våra likheter OCH för våra olikheter! Om han var precis som mig skulle det ju göra mig "egenkär" ;)

Från början är vi fruktansvärt olika som personer. Han är väldigt social..jag gillar att ta det lugnt hemma. Han får panik om det inte händer någonting, jag gillar att slappa.

Men vi har varit tillsammans i 10 år och självklart påverkas man av varann. Man blir som sagt som man umgås Så olikheterna blir färre och likheterna fler.

Vad det gäller film, mat och liknande är vi nog mer lika än olika. Musik däremot...SHIT vad olika smak vi har

Jag tror att man iallafall livet blir låttare om man har liknande värderingar och åsikter om "större" saker.

Lite svamligt så här på morgonen .

Som sagt lite trött.

"Jag tror iallafall livet blir lättare om man har liknande värderingar och åsikter om "större" saker"

ska det ju stå!

Vi är ganska lika i humor, musiksmak, matsmak mm. Har lika värderingar osv.

Däremot är vi MYCKET olika vad gäller humör, jag är hetsig och "låter" mycket när jag blir arg. Däremot så går det över lika snabbt som det kommer över mig. Han är hur lugn som helst, har än inte sett honom riktigt arg! Kan se en tendens när gränsen börjar komma..........

Vi är lika när det gäller intresse för: musik, film, foto, mat&vin och datorer.

Vi har samma idéer hur vi ska tillbringa semestrar och helger. Vi tycker lagom e bäst, inte för mycket aktivitet och inte för mycket passivitet(slappa). Variation.

Vi gillar båda att resa. Vi gillar båda att vara sociala och umgås med våra vänner.

Han är rationell, jag styrs mycket av mina känslor.
Han tror på vetenskapen och är agnostiker, jag tror på andlighet och Gud.
Han vill bo inne i stan bland asfalt och trafik, jag vill bo med närhet till naturen.
Han är nattmänniska, jag är kvällstrött.
Han är duktig på vett&etikett, jag är ouppfostrad.

Det vi inte är överens om kan vi oftast diskutera och kompromissa om. Med åren har jag lärt mig mycket av honom, och han har också säkert lärt sig en hel del av mig.

Min man är lång, tystlåten, familjekär tekniker som gillar sport.

Jag är en kort, högljudd, självständig skribent som gillar läsning och teater.

Oavsett om man är lika eller olika tror jag det viktiga är om man trivs ihop.

Men vårt liv blir enklare av att vi har ungefär samma syn på pengar och hemarbete.

Om jag ser till min sambo...
så är vi väldigt lika när det gäller värderingar och vad som verkligen är viktigt i livet. Vi tycker om att filosofera och kan sitta och prata länge om olika funderingar vi har med varandra.
Vi fungerar väldigt bra ihop i vardagslivet eftersom vi har samma tankar om frihet och självbestämmande. Vårt "vi" består av två individer som äger sig själva.

Sedan är det saker som vi är väldigt olika på: Han är nattmänniska och men inte jag, jag är hypersocial men det är inte han, sambon sitter gärna inne och spelar dataspel, medan jag vill gå i skogen, till exempel.

Men det är inte saker som gör något. Vi känner inte att vi behöver gemensamma intressen egentligen. Istället respekterar vi varandra för våra olikheter och njuter av det faktum att vi trivs så bra av att dela vardagen ihop.