Är ni lika eller olika?

Väldigt lika på vissa saker, och väldigt olika på andra. Tycker det blir lite lagom, även om jag önskat han var lite mer utåt och vågade prova på lite nya grejer, fr.a. sånt vi kan göra tillsammans.
Ofta möts vi halvvägs, och det fungerar bra tycker jag. Vi har oftast samma värderingar och vill ungefär samma saker i framtiden ang. giftermål, barn, boende m.m.

Att min partner har samma grundläggande stora värderingar som jag, t ex en liknande människosyn, någorlunda samma vilja och planer inför framtiden, liknande syn å familjen och vad vi vill prioritera ekonomiskt osv är viktigt. Utan det hade jag inte vågat satsa på vårt förhållande så som jag gjorde. Men inte behöver vi vara lika i detalj och det är vi inte heller. Jag tror att olikheter kan berika så länge man accepterar och respekterar dem. Jag och min man är nog två ganska olika personlighetstyper, olika rent utseendemässigt *s*, har ganska olika humor och hanterar svårigheter på olika sätt osv, men det är inget problem att leva ihop för det. På nåt sätt tror jag vi balanserar upp varandra liksom...

Vi är både lika och olika

Han har kort stubin och hetsigt temperament, men blir glad igen på två röda sekunder.

Jag är lugn och har enormt lång stubin. När jag faktiskt blir arg är jag långsint och elak (ingenting jag är stolt över)

Vi har samma syn på de flesta stora saker, och kommer från liknande bakgrund.

Han är utåtriktad och social 99% av dagen, jag tycker att det räcker med mindre...

Han är slösa jag är spara.
Han köper cd-skivor i parti och minut, jag köper böcker. Vi har ingenstans att sätta varken böcker eller cd:n...

Jag har insett att vi faktiskt påverkar varandra mer än jag trott, för vi har faktiskt jämnat ut lite olikheter med åren:)

Jag tror att det är viktigt att man har samma grundvärderingar, sen så spelar det nog inte så stor roll om man är olika varandra i övrigt.

Olika men ändå lika .

Vi har samma värderingar (angående politik, miljö, barnuppfostran, djuruppfostran, ekonomi, var vi vill bo, trosuppfattning osv). Allt "grundläggande" här i livet är vi rörande överrens om - vilket jag tycker är skönt.

Personlighet/mentalitet är däremot ganska olika. Jag är mer hetsig, viljestark och älskar att diskutera/debattera. Jag har lätt för att bli arg - men det går över lika fort. Min sambo däremot är mycket lugnare, och tänker alltid efter före han tar några beslut. Han är inte alls lika förtjust i att diskutera, och ser ingen mening med att debattera vilt/argt (så BT är inget för honom ).
Dessa olikheter ser vi inte som ett problem, utan det känns bara som om vi kompletterar varandra.

Vi är olika. Vissa nödvändiga saker är dock lika, typ värderingar inom politik, familjeliv osv.

Annars är vi olika, vilket mycket beror på olika uppfostran och uppväxt. Men vi har båda påverkat varandra mycket så att vi har förändrat oss, vilket jag tror är bra. Han är t.ex. uppväxt med synen att djur är mindre värde än människor och man har dem bara till föda o.s.v. Jag köpte en katt när vi flyttade ihop och OJ vad vi rykte ihop om detta i början, om uppfostran o.s.v. Men det är helt underbart att se hur han har förändrats successivt, nu har jag har honom kalla sig själv "pappa" när han pratar med katten, han blir aldrig arg på katten längre om någon olycka inträffat och när vi har vänner är det ofta han som sitter och babblar om alla roliga upptåg kissen har hittat på och visar olika tricks han lärt katten. Han har själv erkänt att hans syn på djur har vänt, inte trodde han att de kunde ha så stark personlighet t.ex.

Detta var bara ett exempel, men sånt här kan vara positivt med att vara olika!

Jag vet inte riktigt...få se nu..

Musik:
Han gillar synt, jag gillar hårdrock. Båda lyssnar ändå på nästan allt med glädje, beroende på humöret.

Mat:
Här är vi lika. Vi gillar samma typ av mat, men är oftast sugna på olika saker just den dagen. Men han gillar kryddstarkt och jag är ganska mesig med kryddor..

KLädsel:
Lika tror jag. Vi går mest i ganska avspänd klädsel, men båda skulle vilja ha "lyxigare" klädstil om det fanns pengar (och det fungerade med jobbet).

Resa:
Ingen av oss gillar sol och bad. Vi vill ha det bekvämt på semestern och har inget emot att bara vara hemma. Med packningen är vi hemskt olika, han packar 1 timme innan och jag börjar planera min packning 1 vecka innan.

Djur:
Båda är kattmänniskor.

Politik:
Lika. Jag är hårdare på att man ska rösta dock..=)

Pengar:
Han är slösa och jag är spara, jag håller i ekonomin, men han är väl insatt i alla detaljer.

Barn:
Har vi inte men är överens i det mesta vad det gäller vår syn på barnuppfostran. Men det kan man ju aldrig veta säkert hur det blir innan..

Slutsats:
Vi är både lika och totalt olika. Det handlar nog mest om att skilja sig åt på "rätt" punkter. Jag kan leva med att han kryddar maten så ögonen tåras på mig, men det skulle vara svårt om vi hade helt olika syn på barn, pengar, framtiden osv.

Blev ett långt svar på en kul fråga=)

ojojojoj Johanna vad vi var lika då! ;) Skämt åsido, mycket som ni är lika/olika på är även jag o min sambo. Musik framför allt. Påpeka att något han lyssnar på är dåligt, o han ser det som ett personligt påhopp... -suck- jaja, de små liven.. :)

Jag rippar Miss Cees uppställning:

Musik:
Mjae-nja-nästan. Det mesta kan vi lyssna på båda två, men jag håller mig till sådan industri, synth, goth och EBM som är ren, dvs som inte har en sångare som låter som att h*n har en säck sågspån i halsen.

Mat:
Rättså. Han gillar fisk, vilket jag inte gör. Jag tycker om ordenligt kryddstark mat, medan han svettas (och då menar jag verkligen svettas!) så fort han ser sambal oelek-burken (även om han gillar stark mat).

KLädsel:
Jag handlar i princip alla hans kläder. Han gillar de kläder jag köper till honom och vi ser oftast rätt okej ut tillsammans.

Resa:
Vi älskar att resa. Båda gillar solsemestrar och storstäder. Om man ser till Sverige så tycker jag om att vara vid släktens sommarstuga för att ligga på bryggan och lata mig, medan han föredrar norrland för fiske.

Djur:
Båda är fanatiska kattmänniskor. Våra katter är våra bäbisar, våra gudar!

Politik:
Rätt lika. Vi röstar på samma parti, men vi kan tycka lite olika i vissa sakfrågor.

Pengar:
Här är vi lika. Vi har samma förhållningssätt till pengar, vilket är otroligt skönt.

Barn:
Är vi måttligt förtjusta i. Vi har ofta diskussioner och barnuppfostran, barnomsorg och skolväsende och i det står vi rätt lika varann.
Om vi någonsin avlar några egna återstår att se.

Slutsats:
Vi har samma grundsyn i det mesta. De klassiska "bråk-ämnena", ekonomi och sex, är vi rörande överens om. Likaså har vi ungefär samma etiska värderingar och ideologier.
Att vi är olika med småsaker kan jag leva med. Hur kul vore det att alltid tycka lika om allt?

/F :)

Vi är verkligen olika. Så olika så att många olyckskorpar kraxade om att det aldrig skulle funka när vi blev ett par.

-Jag har bott i 9 städer, han har alltid bott på samma ställe och vill aldrig flytta.
-Han idrottar på hög nivå, jag ser större sportevenemang på tv och tycker om att jogga med vovven.
-Min släkt rymmer mycket trasighet, hans släkt är idel guldbröllop och sammanhållning.
-Han skulle kunna leva flera veckor på korv, fil och mackor, jag lagar gärna "riktig" mat.

Det fina är att vi bär varandra, hjälps åt, är bra på olika saker. Då blir oliheterna utmaningar och komplement till varann.

Vad fint skrivet gryning, lånar gärna sista mening att säga till min sambo vid väl valt tillfälle om det är ok?

Jag och min sambo är mycket olika i temperament; han är jättelugn och diplomatisk, det är inte jag. Däremot känner vi väldig samhörighet och har ungefärliga värderingar i det vi tycker är viktigt ex. moral, ekonomi, människosyn. När vi drogs till varandra var det ingen av oss som visste huruvida vi var likadana eller ej, och jag tror att det är annat som spelar roll, inte att man ska vara synkrona (låter lite tråkigt)och ha samma intressen, tycka lika i allt osv. Eller som Kant sa: " dynamik uppstår ur olikheter". Jag är beredd att hålla med, men i det som håller vardagen flytande, som attityd och normer anser jag att man bör vara överens. //G

Rolig fråga, har egentligen inte tänkt så mkt på detta..

Humör:
Jag är väldigt utåtriktad, aktiv, vill hitta på saker hela tiden... Han vill mest sitta hemma vid datorn, men när jag väl föreslår något så är han oftast med på det.

Mat:
Ungefär lika smak... Jag är något kräsnare, men det sämsta är att vi har helt oliak rutiner vad gäller tider på dygnet att äta, efter fyra år i unkarlslya så äter han frukost vid tre och mat vid 22 typ och inget mer... jag är van att äta fem mål om dagen..

Djur:
Älskar djur, främst katter och hundar, är överens att vi ska en bondkatt och en golden retriver i vår framtida trea!

Inredning och hem:
Exakt lika, det är nästan äckligt, vi har köpt massor av saker likadana, insåg vi nu när vi flyttade ihop, inte nog med att vi har dubbelt av allt, allt är lika oxå! :)

Barn:
INTE ÄN! på flera flera år

Resa:
Alltid jämt och ständigt.
Som tur är! Just därför inga barn än.

Sömn:
Dessvärre är jag morgonpigg och han kvällstrött. Vi har löst det med nya hörlurar till tv:n.

Kläder.
Exakt samma smak.

Politik:
Han är röd, jag är blå, vi pratar inte om sådant helt enkelt.

Ekonomi:
Båda är väldigt sparsamma, försiktiga. Men nu sparar vi visserligen till en långresa, så nu kan vi nästan kallas snåla.

Det är ganska mkt olika, men det viktiga stämmer ändå: Att vi är likadana med pengar, samma klädstil (jag var tillsammans med en kille som hade världens fulaste smak, det gick inte alls, jag var konstant irriterad på honom), Samma syn på framtiden och förhållandet...

Kram på er alla!

Vi ar jatteolika faktiskt. Fast han ar ju amerikan sa det ar val mycket som bereor pa den kulturella uppfostran han och jag har fatt fran vara olika hall.

Jag ar uppfostrad i sann 60&70-tals anda, med 1:a maj tag, oranga velourbyxor och toarullar som leksaker, (for vem behovde leksaker nar man hade fantasi!!!). Vaxte upp i hus nastan pa landet. Tryggt och bra. Reste ratt sa mycket som liten, och har bra forhallande till hela min slakt.

Han ar uppfostrad med sin mormor mer eller mindre da hans mamma fodde honom nar hon var valdigt ung. Sov pa en soffa i en liten lagenhet i ghettot storre delen av sitt liv och hade inte ett pass forran han traffade mig och jag tvingade med honom till Sverige!!

Vi har blivit valdigt bra pa att kompromissa, och vi har aven lart oss av varandra.

Det enda vi inte kan komma runt ar politik, det ar ett amne som vi inte ens far ta upp, (och det ar ju himla latt nar de har en idiot till president!!). Men vi lar oss val dar med, jag kan ju inte ens rosta sa egentligen kanns det lite onodigt att hetsa upp sig over sadana saker innan jag kan gora nagot. Far se hur det blir om jag nagonsin blir amerikan!!

Jag tycker det ar bra att vara olika. Skulle nog bli uttrakad om vi var lika, (det blev jag alltid innan i alla fall). Jag har en ratt sa intensiv personlighet, sa jag behover en lugnande person i livet, inte nagon som hetsar med mig, usch vad jag skulle ma daligt da!!!

Det ar lite kul, nufortiden sa tycker folk att vi ar valdigt lika forst nar de traffar oss. Sedan efter att de har lart kanna oss sa ser de verkligen skillnaderna, det ar val sa det blir efter ett tag med varandra!

Kul trad det har.

Humör: Väldigt lugna och glada båda två, fast han har sämre tålamod än jag.

Mat: Han älskar skaldjur, kaviar etc., det gör inte jag. Jag älskar färskost, mögelost etc., det gör inte han.
Annars är vi lika, äter det mesta.

Djur: Kattälskare båda två!

Inredning och hem: Jag har fria händer när det gäller möblering osv., han tycker att jag har bra smak!

Barn: Vill vi GÄRNA ha!!!

Resa: Visst gillar vi resor, men är lika glada när vi kommer hem! Är riktiga hemmamänniskor båda två.

Sömn: Nattsuddare bägge två. Ligger gärna läääänge på helgen.

Kläder: Båda gillar myskläder på fritiden.
Annars inga modedockor heller, jeans och toppar för min del, jeans och t-shirts för hans... Kul att klä upp sig till fest.

Politik: Vi är båda politiskt aktiva inom samma parti, så det blir inga hetsiga debatter där heller, även om det händer att vi har olika åsikter.

Ekonomi: Sparsamma.

Summan av kardemumman är att vi är väldigt lika.
Faktum är att vi aldrig har haft ett riktigt gräl! Jo, det är sant!
Många tror att man har det tråkigt när man är lika, "ingen krydda i tillvaron" så att säga.
Men jag tycker det är bra att va lika också, man slipper tjafsa om bagateller! Och visst kan man ha roliga diskussioner ändå!

Oj! Vi är jätte lika. Förutom att jag vill ha ordning och han bryr sej inte så mycket om hur det ser ut!
Jag har hört att förhållandden där man är olika håller längre,, eller var det om båda var väldigt självständiga,,?
Men vi har samma musiksmak, mat, kläder, bilar osv.
Än så länge funkar det! Vi har varit i hop i 3 år och JAG vill gifta mej!!

Vi är olika på ytan, dvs gillar olika musik, olika sorts mat (bortsett från att båda älskar hamburgare! åh vad bra för hälsan den kompromissen blev då ;) ), han älskar katter och jag är allergisk, osv.

Sen är vi olika men kompletterar varandra bra på "mellannivån" eller vad man ska säga. Han vill köpa mer grejer än jag, men å andra sidan vill han tjäna mer pengar också, och då får han gärna shoppa! :) Han är lite blåare än jag politiskt, men vi har "diskussioner" snarare än "gräl". Han har inte lika högt ställa ambitioner som jag vad gäller karriär m.m., men det betyder ju att han är en lugn, fast punkt som jag kan luta mig mot och få lite perspektiv av! Han är mer social än vad jag är, och det gillar jag, för då kan han dra med mig på fester så jag kommer ut lite. Och om han vill stanna hemma kan han skylla på mig :D

Som tur är är vi VÄLDIGT lika vad gäller frågor som: Ska man gifta sig? Får man skilja sig om man tröttnar? Hur viktigt är sex? Hur ser vi på barn? Alla sådana där "förhållandets framtid"-frågor.

Bra fråga...jag undrar verkligen om man det är bättre att vara lika eller olika??

Jag och min fästman är som dag och natt, folk säger vi kompletterar varandra, visserligen har vi samma syn på moral, värderingar och typ musiksmak oså
och båda är envisa
men jag är känslosam, han är rationell
jag är otålig, han har tålamod
jag är livlig, han är lugn

Jag tror egentligen inte att det ar sa viktigt om man ar lika eller olika. Sa lange man kan kompromissa och lata den andra fa vara sig sjalv sa blir det alltid bra tillslut. Ar man lycklig sa ar man, det spelar nog ingen roll om man som par avslutar varandras meningar eller inte.

Vi är nog ganska lika förutom i humöret. Tycker om att vi har lika värderingar & moral, gillar att det är "lagom" städat & att vi tycker att det är viktigt med närhet.

Däremot är jag hetsigare i humöret & blir arg på 0,01 sekund, fräsig & lite långsint. Han är lugn & jag har ännu inte sett honom riktigt förbannad på mig än efter 1 1/2 år. Vi undrar båda två hur jag kommer att reagera den dagen han blir riktigt arg - förmodligen kommer jag att sura i 2 veckor efter det