i otakt - långt

Jag tror inte att någon är någonsins fullt redo för att skaffa barn. Det är naturligt att man måste vänja sig vid tanken.Du behöver inte tjata på din sambo men prata måste du. Hur annars kommer han vänja sig vid tanken?
vad det gäller din oro angående din och hans ålder, så måste jag säga att jag resonerar precis som dig. jag och sambo har bestämt oss att försöka skaffa barn innan jag fyller 30.

Prata med honom. Detta är stort för båda.

Secret:
Jo, det är en svår balansgång det där. Att prata utan att tjata. :) Jag vill ju som du säger prata med honom så att han vänjer sig vid det. Samtidigt vill jag ju inte tjata så att han slåt dövörat till. Känsligt.

Du blir ju inte yngre... och det blir ju inte lättare att få barn för dig med tiden. Har din sambo koll på hur mycket svårare det blir för varje år framöver? Om inte är det läge att visa honom statistiken.

Tycker att du ska ta det lugnt, och låta killen få fundera. Så gammal är du inte, finns folk som är 15 år äldre som får barn.Njut av den tid ni har ensamma tillsammans, ni har ju inte varit ihop så länge trots allt.Har varit i din killes situation, och jag lämnade förhållandet efter min pojkväns ivriga påtryckningar om barn.Uppfattade det som om han vile ha barn hellre än han ville ha mig,jättesårande!!!

Jag frågade faktiskt i helgen om han hade en uppfattning ungefär om när han skulle vara redo, om två veckor, två månader, två år, bara för veta ungefär vad som gäller. Han sa några månader, typ att vi skulle sätta igång efter årsskiftet, och det känns som att det kan jag leva med. Skönt också att kunna slappna av och inte behöva gå och undra. Jag kan lämna det ifred ett tag. Samtidigt som jag som Kell säger kan slappna av och njuta bara av honom och att bo ihop och så. Det är ju också ganska nytt, att vara sambo. Och underbart!!

Förhoppningsvis så har jag fertiliteten med mig. Min mamma var i min ålder när jag föddes, och jag har två småsyskon också.
Så man får väl hålla tummarna att man fått lite av hennes anlag. :)

Tack för alla råd!

Kul att han verkar klar pa nar han ar redo i alla fall, det ar ett framsteg! Det ar svart att veta hur man ska losa det nar man vill olika saker i ett forhallande. Jag ser det som att man kan inte kompromissa *om* huruvida man vill ha barn eller inte, men om bada ar overens att man vill, da kan man faktiskt kompromissa om *nar*.

Min man var likadan, det var hela tiden nat, inte alldeles ratt lage... men nu har vi ocksa sagt efter jul och nyar. Numera hintar jag inte om det, jag behover ju inte det eftersom vi ar overens. Daremot kan jag namna saker helt i forbigaende, typ "en san vagn kan vi skaffa ocksa, nar vi far barn" eller "tank om vi ar med barn i juli nasta ar nar vi aker hem, vad kul" och sen slappa det - och jag marker hur han vanjer sig mer och mer vid tanken for varje gang jag sager nat. Sa det kan ju vara ett litet tips (sa lange det inte blir tjat eller stressar honom forstas!)

hej leone,

det verkar som att vi varit i ungefär samma läge. Men nu börjar det hända sjuka grejer....;)
jag slutade med piller i somras för att få igång normala hormoner och vi bestämde att vi skulle skydda oss på annat sätt tills vidare. och det har ju varit lite si och så med det....
nu verkar det som att jag har blivit gravid!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
helt sjukt! Precis när jag slagit bäbisar ur hågen ett tag för att vänta till efter nyår som vi sa, så verkar det ha fäst!!
Vi har inte vågat testa ännu, men som jag mår är det nog ingen tvekan om saken!!
Snacka om att livet spelar en spratt ibland!