stå emot otrohet

Jämfört med 7 år är det här en prutt i rymden! Jag har sett honom i 1 år snart (under den här kursens tid).

För typ 2 månader sen förstod jag att han var intresserad av mig, men ignorerade hans komplimang.

För typ 2 veckor sen pratar vi jättemycket och resulterar i att jag inte kan motstå att kyssa honom.

Jag känner inte honom så jag tycker jag kan utesluta förälskelse. Jag känner inte honom = jag vet inte hur han resonerar, tänker sig framtiden, har för principer och åsikter.

Det är nog ren och stark attraktion. Det var länge sen jag kände en sån attraktion kan jag säga. *sagt med en tår i ögat* :(

Jag får ta en iskall dusch!!!

Hmm.. Varför jag kysste honom..
Jag skulle inte ha kysst honom om han inte hade velat ta mig åt sidan på krogen för att prata med mig. (jag skyller inte på honom nu jag tänker bara redogöra stegen som tog mig till kyssen) Jag skulle inte ha kysst honom om jag inte hade vin i kroppen. Jag skulle inte ha kysst honom om han inte hade bitit mig i nacken (!) :-O och smekt mitt hår. Jag skulle inte ha kysst honom om hans läppar inte sökte sig till mina. Jag skulle inte ha kysst honom om jag inte gav efter och mötte hans läppar.

Jag stod emot och sa nej genom alla stegen förutom det sista. Jag blev förförd av hans uppmärksamhet, jag kunde inte stå emot.

Och detta ursäktar inte mitt beteende. Jag undrar bara va´ fan jag höll på med eg.?! Förförd?

Jag lät mig förföras.

Tack å lov så började vår praktik direkt efter "krogutgången med kursen" så jag har inte sett honom, han har inte kontaktat mig och jag har inte kontaktat honom.

Vi fortsatte prata efter kyssandet och han ville väl få mig å börja ifrågasätta varför jag överhuvudtaget kysste honom och summa kardemumma göra slut med min sambo och börja träffa honom.

Men det sista jag sa var att "no-way, jag är attraherad av dig det erkänner jag men jag ocj min sambo har varit tillsammans länge och jag vill satsa på honom. Du och jag -vi kommer inte längre än såhär." sen gick jag med min väninna utan att vända mig om, för jag kunde inte förmå mig till att vända mig om efter honom för då vet jag inte om jag skulle kunna gå ifrån honom.

Praktiken tar slut 22 nov och då kommer vi åter ses i klassrummet i en månad innan kurs är FINITO.

Mina tankar är förvirrade. Jag tänker på honom varje dag (!). Djävulen och ängeln slåss på mina axlar.

Jag vet inte vad jag ska göra/inte göra. Vad jag vill/inte vill. Vad som är bäst att göra.

Jag skulle inte ha svårt att motstå om någon sa att han "ville ha mig och jag borde va med honom istället".

Men han, han var (är) det svårt att motså. Och grejjen e ju den att jag fattar inte varför??!

Min sambo är en "goodlooking" (t.o.m. bättre utseende än den här'a killen), omtänksam och fin kille. Jag HAR nåt bra, men så kommer den här killen och rör ihop allting för mig.

Ja, det skulle va då väninnan som bevittnade alltsammans för två veckor sen.

Vi träffas nu på lördag för en tjej-SPA-kväll bara hon och jag så då skulle vi iofs kunna vrida o vända på det här tillsammans. Hon har dessutom "erfarenhet" av att ha "smakat på gräset på andra sidan" och tyckte det var beskt, så hon borde kunna hjälpa mig..

En parantes: jag är 28. Tänkte att det kanske låter som att jag är 18-19 eftersom jag skriver om "killen i klassen".

highflyingadored: ??

Förlåt om jag på nåt sätt skrev nåt som förolämpade dig, det var isf inte alls min mening.

(Jag är redan så snurrig i huve´t som det é.)

Ja, det kan man lugnt säga att det har hänt mycket mellan 20-28.

Tack så hemskt mycket för ditt tålamod, förståelse och kloka frågor/råd, Tean. Nu kan jag sova gott inatt tror jag.

Vi får se vad morgondagen har med sig.

Kram!

ÅH! Jag e så kluven i mina tankar!

Sambon har nyligen åkt på en dyksemester med några kompisar en vecka. Jag får gulliga SMS från honom lite då och då, men jag vet inte vad jag ska svara medan jag sitter här i Sverige och tvivlar på vårt förhållande samt tänker på någon annan!!

Mamma mia! Jag blir GALEN!

HIHI Du bor inte i Göteborg va´?

Där har jag en väninna (vi har kontakt då och då) och hon skulle ha sagt precis samma sak!

Det är sant, jag velar för mycket. Måste bestämma mig MYCKET snart!

Men jag undrar.. Är kärleken ETT VAL?

I agree!

Jennifer E:

Nej, jag är inte präst men jag tror på Gud.

Xite:

Du har en poäng. Frågan e hur man definierar "kär". Jag tror man kan vara kär i sin pojkvän men ändå bli förälskad i någon annan samtidigt. Men, och här kommer mitt viktiga men, så tycker jag att man måste bestämma sig å vara tillsammans med det ena. Det är inte okej å vara med båda samtidigt! Men det var kanske inte det du menade heller.

Jag har pratat med min bror (som nästan e präst faktiskt, han e väldigt bra på å lyssna iaf) om det här å kommit fram till saker & ting. Känns skönt.

Jag har äntligen bestämt mig för att satsa på min sambo och ge oss en ordentlig chans att komma ur den här krisen tillsammans. Det beslutet känns jättebra så jag ser verkligen fram emot när sambon kommer hem från sin lilla dyksemester att få "sätta igång" och jobba på vårt förhållande.

Jag har insett att kurskamraten bara var en "fling" och mina fantasier ökade på känslorna och gjorde mina känslor (som fortfarande finns kvar) för min sambo grumliga.

Jag ska satsa på sambon!! Jag är så glad över att jag ÄNTLIGEN har kommit till den insikten i mitt hjärta!

Å TACK för ALLA era synpunkter och synvinklar e-tjej-väninnor!!