hypokondri? jag mår så dåligt!!!

Jag lider med dig, jag har i perioder lite sån'a känslor, men inte så mycket som du. Jag skulle nog gå och prata med någon, professionnel, och försöka få hjälp med det, om du inte får det under kontroll. Jag vet itne vad annat jag kan säga, utom att det är klart att du har rätt att vara lycklig!
Ta hand om dig!
Bee

Du kanske inte vågar vara så lycklig som du borde vara?! Det är för bra för att vara sant, liksom, det är nå´t annat fel då -jag är nog döende!
Jag känner ju inte dig, men jag vet att jag är sådan.

och om så är fallet ska du genast säga åt dig själv på skarpen: jag är värdefull och jag har allt jag förtjänar

men förtjänar jag att ha det bra? Jag har alltid dåligt samvete för det jag inte gör istället för att vara stolt för det jag gör. Varför pluggar jag inte, reser till palestina och agerar mänsklig sköld, motionerar mer, jobbar ideellt, bidrar med pengar till cancerfonden etc. Varför skulle någon så egoistisk som jag förtjäna att ha det bra?

Jag bryter långsamt ner mig själv med min ångest, mitt dåliga samvete, min hypokondri och min saknad av självkänsla. Jag är aldrig tillräckligt bra.

Har dock väldigt svårt att tala med någon, känns som om min stolthet då försvinner och som om jag tar tid från någon annan som bättre behöver hjälp. Jag kan inte sova på nätterna för att jag oroar mig för saker hela tiden. är bara så less på att vara jag.

tack för att ni läser

J

Det är klart att du förtjänar att ha det bra, och mer - att vara lycklig! Det gör väl alla människor, tycker jag. Även de som- som jag- inte arbetar ideellt eller inte är bäst i världen på nå't. Men vi är kanske bra på att vara just oss..och ge en hel massa till de vi älskar?
Det låter som att du har väldigt höga krav på dig själv, och det är bra, men minns att du är väl värd att et goda som kommer din väg!
hälsningar
Bee

blivande fru J:
det verkar som om du har dåligt samvete för att du inte är som "Moder Teresa". Så känner nog många av oss ibland...
Jag tycker att lilabee skrev ett mycket klokt inlägg! Även om du inte uträttar storverk så är du värdfull för att du är Du.

Och om man vänder på det hela så tycker jag att du är värd hjälp, för om du INTE mår bra så kan inte du hjälpa andra som mår dåligt heller (då blir det bara rundgång och du kommer ingenstans).

Jag tror det är Dr. Phil (från tv-showen) som brukar säga: "Låt Du vara huvudpersonen i ditt liv".

Även om det kan låta lite egoistiskt så tycker jag faktiskt inte att det är det. Du måste satsa på dig själv för att du skall kunna/orka ge kärlek och omsorg till din omgivning.

Jag önskar dig verkligen lycka till och hoppas att det ordnar upp sig för dig - du är värd att må bra .

Jag vet vad det innebär att vara hypokondriker! Maila mig om du vill prata!

lini77@spray.se

Kram

Jag känner igen mig i det du skriver, har haft en period bakom mig av sådana tankar. Du ska veta att du inte är ensam!

MEN DU MÅSTE TA TAG I DET HELA OCH VÄGRA ACCREPTERA DESSA TANKAR!!!! ja det är så du kan komma bort ifrån det, jag har också känt mig "för lycklig" och rädd för att mista allt!!!!men efter flera analyser har jag kommit fram att det handlar inte om sjukdomar, för senare kan du få andra tankar som att andra ska dö osv...
UTAN DET HANDLAR OFTA OM EN INLÄRD NEGATIV TANKESÄTT, det låter konstigt men gå på terapi.....helst beteendeterapi. Har själv inte gått, men läst en massa böcker och kämpar ofta bort tankarna. Så det är inget som försvinner på en dag utan DU MÅSTE INSE PROBLEMET, ANALYSERA ORSAKEN OCH SEN BEARBETA BORT DET! det kommer gå, jag lovar....kramar

tips:Du är värd att vara lycklig! tänk på det och sluta googla!!!!!det är det värsta, för då blir det värre-i know!

Klart att du är värd att vara lycklig, varför skulle du inte vara det ??

Hypokondri ?? Tja, jag har nog aldrig varit så sjuk som då jag pluggade till sjuksköterska och vi läste om olika sjukdomar Precis vartenda symptom på varenda sjukdom stämde in
Lättare sagt än gjort men det är bara att skjuta undan dom tankarna och försöka koncentrara dig på något annat än att tänka på vilka ev sjukdomar du har eller kan komma att drabbas av.

jag försöker, men när jag är ensam är det svårt. Min sambo kan ge sig iväg på affärsresa och jag vill krampaktigt hålla kvar honom för att de negativa tankarna inte ska komma.. vi har pratat om det idag och jag vet tat jag måste få hjälp, jag knäcker både mig och honom. Det känns bara så konstigt att försöka tror på att jag får ha det bra och får vara bara den jag är utan att uträtta stordåd.. Jag måste få bort problemen, jag håller på att bryta ihop...