• Spikenn

    Snälla...ge mig råd!

    Jag lever i ett förhållande sedan 16 år tillbaka. Vi har varit gifta sedan 1997 och har två barn. Vi har haft ett förhållande likt en berg-och-dalbana. Ibland alldeles toppen, livet leker och vi älskar varandra mer än någonsin. Ibland riktigt botten, med svala känslor och enformighet...

    Min äkta hälft har sedan barnsben haft ett djupt rotat problem som nu fått mig att tvivla på att det finns en framtid för oss.
    Problemet består av upprepade lögner, svek och smussel. Så onödigt och jobbigt att dras med. Lögner om egentligen helt onödiga saker och handlingar, men ändå upprepade svek emot mig.

    Min man har aldrig varit otrogen, slagit mig eller barnen, eller på annat sätt brukat våld. Men dessa lögner och svek gör att jag börjar tvivla.
    Han säger att han aldrig menat att sår mig eller barnen utan egentligen alltid menat väl. Att han inte visst varför han gjort så här mer än att han ibland varit rädd för att sanningen skulle skada mer än en nödlögn...

    Han går nu i terapi för sina problem, hos en skicklig terapeut som ska hjälpa honom att bryta detta självdestruktiva levnadsmönster. Han mår fruktansvärt dåligt just nu och äter medicin mot sin ångest. Är fast besluten att ta sig ur detta för sin egen skull, även om vi skulle gå skilda vägar. Problemen sitter djupt rotade sen mycket långt tid tillbaka och kommer att ta långt tid att reda ut.

    Vi har kommit överens att bo tillsammans tills han tagit sig ur den värsta depressionen och sedan flytta isär. Vi ska bo på varsitt håll på prov, för att jag ska kunna leva ut, skratta som förr och känna efter om det någonsin finns en anledning att försöka igen.
    Min man säger att han älskar mig och inte vill att vi ska bo separerat. Han vill att vi ska försöka igen och börja om på nytt...
    Jag känner att han verkligen vill bli frisk och att han kämpar tappert dag för dag.

    Ändå är jag inte säker på att jag vill försöka igen. Just nu kan jag inte känna att det finns något hopp eller att jag kan lita på honom igen.
    Är kanske familjerådgivning parallellt med hans egen terapi en lösning, jag vet faktiskt inte...

    Har vi bränt alla chanser och tillit eller finns det en framtid...???

    /"Osäker"

  • Svar på tråden Snälla...ge mig råd!
  • Smulu

    Jag är ung , men tänkte att jag ändå skulle skriva ett par rader med mina tankar.

    Din man har alltså ljugit för dig vid många tillfällen och du har tröttnat på detta.

    Kanske du ska prata med någon du också? För att få ventilera dina tankar med någon som lyssnar bara på dig?

    Familjeterapi, rent spontant så känns det som att det kan vara ett andra steg när din man kommit tillrätta med sitt behov av att ljuga.

    Det är bara du och din man som kan veta om ni har någon framtid. Finns liv finns hopp.

    Och du, det är inget skamligt över att gå skilda vägar.

  • M Magdalena

    Det finns hopp för din man! Och jag hoppas han får kognitiv psykoterapi som ger honom verktyg för framtiden..

    Du däremot har fått genomlida det här genom många år. Precis som föregående skrev så behöver du någon också att prata med, dina känslor och besvikelser.

    Hur gamla är barnen? Kan de ha påverkats av det här? Prata rakt och öppenhjärtligt med barnen. De förstår mycket mer än man tror och de tar saker & ting på ett mer naturligt sätt än vi vuxna med alla våra tabun och fördomar.

    Eftersom du har barn måste du ta ditt ansvar och tänka på barnens bästa. Lyssna till ditt hjärta.

    Stor kram!

  • Nyfiken gul , nu fru

    jag skulle starkt rekommendera egna kuratorssamtal i första steget och bearbeta alla lögner o all sorg som orsakat era problem...

    Nästa steg är att gå i familjeterapi för att antingen gå ihop eller flytta isär...

    Du får nog vara beredd också på att genomgå en viss sorts sorgearbete... Din man kommer till viss del att bli förändrad och det kanske kan bli en chockerande eller skrämmande upptäckt att han ändrat sin personlighet... Du kanske i vissa delar inte längre känner igen honom..

    Att flytta isär eller inte??

    Den frågan tycker jag faktiskt just nu inte är så himla viktig... UTan se först o främst vem den slutgiltiga maken till sist blir..

    Kanske ni måste till viss del börja om igen coh lära känna varandra på vissa nya punkter eftersom ni annars har levt på lögner.. Nya friska bitar måste då täppa till de hålen som lögnerna tidigare fanns i...

    Det gäller för både dig och honom att hitta nya nivåer att mötas på, det kan bli tufft...

    När ni kommit så långt, då kan ni börja fundera på om ni blivt FÖR olika så att ni måste bryta upp eller om ni hittat nya vägar till bättre kärlek och familjeliv att ni vill fortsätta?

Svar på tråden Snälla...ge mig råd!