Arbetslöshet

Det är helt sant att man kan bli inaktiv av att vara arbetslös. Man hamnar nog lätt i något depressivt tillstånd. Frågan är om någon annan kan tvinga upp en eller man måste göra det själv? Vet faktiskt inte.

Vad jag tycker du skall göra är att ställa lite ultimatum. Har ni tex bestämt att han skall fixa käk så skall du inte göra det om han låtit bli. I så fall går du ut och käkar själv eller gör någonting till bara dig själv. Låt disken stå. Diska en tallrik till dig själv. Etc. Ta hand om dig själv i det här. Det kan ibland vara det bästa sättet att ta hand om någon annan.

Han är alltså hemma och är arbetslös.
Då är det inte mer än rätt att han fixar med mat, tvätt och städ. Så ni kan ha tid tillsammans när du kommer hem.
Sedan när han också har arbete så får ni göra om fördelningen.

Faktiskt så mår man så mycket bättre om man fått något gjort under dagen om det så bara är något litet som att ha fixat snyggt i köket.
Sätt ner foten och tala om för honom att han ska skärpa till sig.
Minst en timme om dagen ska gå till arbetssökande på ett eller annat sätt, kan vara att söka på internet, ringa till arbetsgivare eller att skriva ansökan/CV.

Ställ krav, han är en vuxen människa, låt honom inte sjunka ner i depressionen.
Är han verkligen hemskt deprimerad och alltså inte bara lat, hjälp iväg honom till en psykolog som kan hjälpa honom.

Hej Ella! Instämmer med övriga, du måste på nåt sätt få honom att aktivera sig, ta ansvar och stötta dig.

Min man blev från dag till annan långtidsarbetslös, vilken chock! Han är aktiv inom en krävande sport och var allt annat än inaktiv. Tränade mycket, skötte djur, barn, hus och mycket annat.

Jag har alltid haft höga krav på mig själv och kände mig, trots allt han gjorde, enormt pressad och stressad av situationen. Ekonomin blev sämre och sämre. Vi var båda deprimerade, min sexlust avtog och sjukdomar och elände härjade i familjen/släkten.

Tack och lov fick han nytt jobb i våras, men vi har ännu inte kommit i balans igen efter dessa svåra år. Det är inte bara så att "-Jippiii, ett jobb!" och så är allt bra igen.

Tyvärr kan jag inte trösta dig så mycket, men jag vet verkligen hur otroligt dåligt man kan må och jag lider med dig! Tänker på dig.... Stor kram, Lollo

OJ vad jag känner igen mig, fast i din kille! Det är skitsvårt att aktivera sig, även för sin "egen" skull. Ut o gå ensam t ex, skulle jag aldrig göra! Okej, städa, diska, tvätta och andra hushållsysslor kunde man ju tagit sig för, men man gör inte det. Diskuterade detta med min mor som var i samma sits som jag, hon kom fram till det att iom det att man är arbetslös, så kan man alltid göra de sysslorna "imorgon"...Och är man då som jag och tycker att det är skittråkigt att städa/diska/tvätta, så skjuter man _gärna_ upp det till "imorgon".

Sorry, kom lite of topic, men tänkte att jag fick ge er en annan point of view! :)

Det är jättejobbigt att vara arbetslös och det är verkligen skitsvårt att förstå hur det känns. Innan jag blev arbetslös tyckte jag att de arbetslösa personer jag kände var rätt lata, men nu när jag hamnat i samma sits så inser jag att det faktiskt inte är så lätt att aktivera sig. Men det är inte kul att t.ex. gå på promenad själv och (Smulu) ärligt talat hur kul är det att jämt sköta om allt i hemmet.
Mitt förslag är att du kan be honom hjälpa dig med saker som är lite mer meningsfulla, kanske att hjälpa dig med något bankärende eller liknande som du inte kan göra eftersom du jobbar och dom stänger tidigt. Det är när man får göra saker som känns meningsfulla som man kommer igång och då kommer lusten tillbaks och man kan laga mat etc utan att tycka att det är skittrist. Sedan tycker jag att det är jätteviktigt att man hittar på roliga saker så att inte livet känns så tråkigt. Det kan räcka med att gå på bio en gång i veckan, bara man får komma ut, se lite folk och få lite intryck.
Jag förstår att du mår dåligt över det här och jag hoppas att det ordnar sig för er.

jag är också arbetslös och vet precis hur din kille känner det. Jag har full förståelse för hur du känner det och att det är jobbigt. Men jag måste säga att det är inte lätt att söka jobb efter jobb och helatiden få tillbaka "Tack för visat intresse..." Självförtroendet och kreativiteten tar slut.

Vad gäller hushållssysslor så vet jag att jag brukar tänka "i morgon..." och det är inte så kul att kliva upp när man vet att det jag har att göra idag är att städa, diska osv. Mitt tips är att inte ha så höga krav på hur städat man ska ha jämt och hjälpas åt med en storstädning istället lite då och då. Det hjälper mig otroligt mycket när min sambo är hemma, bara att få sälskap. Ja ja...jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om detta, för det är väldigt lurigt och jobbit för alla.

Kämpa på, det gör vi.
Kram

Lollo:
Du sa att din sexlust minskade när din man var arbetslös, hur handskades ni med detta? Jag känner nämligen igen. Det är svårt att bli attraherad av någon man vet ofta bara är hemma hela dagen och ofta inte gör något speciellt annat än se på tv och sitta vid datorn. Visst min sambo diskar, dammsuger och tränar och så, han är inte helt passiv. Men huvudkänslan är att han bara är hemma och softar. Hur ska man hantera denna minskade sexlust pga detta?