Varför alla dessa dieter?

Men brudjojo, vitsen med att ändra kostvanor för livet är att du faktiskt inte går upp så mycket i vikt om du blir sjuk ett tag. Jag vet, då jag själv varit överviktig. Med ändrade mat och motionsvanor gick jag ner 12 kilo. Jag tyckte inte att det var jobbigt eller att jag förskade godsaker. Men jag lärde mig med tiden vad jag kan unna mig och hur ofta och hur mycket. Medan jag gick ner i vikt (det tog ett halvår drygt för 12 kilo) motionerade jag 3-4 ggr i veckan. Sedan hände saker i mitt liv som gjorde att jag "glömde" motionera på 4 månader. Jag höll ändå utan problem min nya vikt! Det är viktigt att ändra sin syn på "gratismotion". Tex välj trappan istället för hiss/rulltrappa, gå till jobbet mm. I höstas var jag sjuk flera veckor och var sängliggande, och ändå höl jag vikten!

Brudjojo,

Oavsett vad man äter för mediciner så mår ändå kroppen bäst av att äta bra mat i lagom mängder. Ingen kropp mår bra av dieter som snabbt ska ge en viktminskning. Det finns många andra dieter som rekomenderas vid sjukdom (tex vid diabetes), och det är inte de dieterna jag avser här.

Jag gick ner snabbt i början när jag la om mina vanor. Jag tappade de första 6 kilona på 4 veckor!

Det är inte farligt att gå ner snabbt med diet nån gång, men de allra flesta som använder sig av dieter går ju upp igen när de slutar. Att kick-starta med en diet, visst. Men då blir det svårare att övergår till normal kost. Jag vet av erfarenhet att den mentala kicken är viktig, men hur bra mår man när man lika snabbt går upp allt igen?

Det är kanske inte svårare, men det blir ju två steg. Först från fel ätbeteende till pulver (eller vad man nu valt), sedan ytterligare nytt, från pulver till en bra kosthållning.

Dessutom är det ju så att många dieter, bland annat South Beach, gör att man tappar mycket vätska. Så det är ju inte bara fettkilon man går ner.

Var och en är fri att göra som de vill, och får de ett bestående resultat av diet så är det bra för dem.

Det jag tycker är idiotiskt är att testa diet efter diet och sedan ändå bara gå upp allt. Eller säga att tex South beach funkar bra för mig, jag kkör den då och då när jag gått upp lite för mycket igen. Det är det eviga jojo-bantandet som jag inte förstår och som inte är bra för kroppen.

Att ändra till sunda kost och motionsvanor innebär ju inte bara en fysisk förändring utan även en psykisk. Att man äter fel är ju faktiskt ett psykiskt problem. Det är därför det är så himla svårt. Mat är för många än drog, men det är en drog som inte går att sluta med eftersom man inte kan leva utan mat. Alltså är matberoende på sätt och vis mer komplicerat än alkoholberoende.

För att lyckas gå ner i vikt genom att helt ändra livsföring måste man kämpa med sig själv och sitt psyke. Men bara för att man ändrar till sundare vanor betyder det ju inte att man helt utesluter godsaker och onyttigheter, eller frossar nån gång. Det är precis lika sunt och mänskligt att synda och njuta av mat. Mat är även en stor del av vårt sociala liv. En ändrad livsföring hadlar alltså om sunda vanor men även en sund inställning till sin kropp och det rådande skönhetsidealet. Dieter och jojo-bantning tär bara mer på psyket och självförtroendet än en långsiktig förändring.