Varför alla dessa dieter?

Nä, jag har precis bevittnat det ultimata!!! En kroppstrumpa som lixom trollar bort allt och ger dig fantastiska former på en gång! Utan träning, utan att ändra kosten, vilket mirakel!!!

Ehhh, nä, allvarligt talat trodde jag att jag skulle trilla ur soffan (tv-reklam). Vidrigt att spela på folks osäkerhet på det sättet, det var som att lyssna på en predikan...

Jag håller med dig Linni, men är man överviktig tror jag man greppar tag i alla halmstrån man kan. Samtidigt som vi medvetet eller omedvetet vräker i oss fett och socker är idealet att man ska se sjukligt mager ut, det går liksom inte ihop.
Nu ska de ju tom räkna bmi på 4-åringar för att de väger för mycket (eller det är väl bara ett förslag än så länge)... Var är vi på väg?

Ztar, jag håller helt med dig om att man måste fånga upp dåliga matvanor tidigt (min mamma får spel när hon ser hur föräldrar idag ger sina små barn saft och läsk i barnvagnen hela tiden, när jag var liten fick jag i princip alltid bara vatten när vi var ute, och det kommer mina ev barn också få).

Men jag är rädd att barnen förstår mer än vi tror och själva kommer att fokusera på sin vikt och bmi ännu tidigare än vi ser idag.

Pest eller kolera liksom.

Jag vill förtydliga mitt första inlägg lite, för jag inser nu att det kan låta som att jag menar att överviktiga vräker i sig fett och socker.
Det var inte så jag menade, utan att [generaliserar] de flesta människor i västvärlden gör det.
Som flera har påpekat redan, det krävs en livsstilsförändring om man ska komma till rätta med sin hälsa. Och man kan ha otäcka värden utan att se det minsta överviktig ut. Ohälsan behöver inte vara synlig.

Vi har diskuterat det en del på jobbet på sistone. Vi har nämligen förmånen att få hälsotester betalda av jobbet. Jag har inte vågat göra det ändå. Har aldrig behövt tänka särskilt mycket på vad jag äter eftersom det inte synts utanpå. Men ju äldre jag blir(?) desto mer inser jag att man bör äta nyttigt för att MÅ bra, inte för att se bra ut. Har dock inte varit så bra på att praktisera det hittills...

Sen har du en bra poäng K.C, som jag tror har luftats tidigare också, mår man inte bra i själen spelar det ingen roll hur bra man mår fysiskt.
Nu ska jag gå och mysa med mina kissar ett tag, det är nåt som verkligen får en att må bra i själen! :)