Hormonerna gör mitt liv till ett h-vete...
Hej på er ..
So, here we go again.
Efter att i tio år har provat fem olika p-piller b.la. Trionetta, Cilest, Yasmin m.fl. som lett till minst fem kraschade relationer pga mitt odrägliga humör. Jag blir kort sagt vedervärdig att leva med, inte ens jag står ut med mig själv.
Men i januari 2004 så hittade jag världens bästa preventivmedel - kopparspiralen!!! Det gjorde jätteont att sätta den, men sen var den guld värd! Jag blödde som en fors, men det var det värt för jag har aldrig mått så bra i hela mitt liv.
Juli - 2004.
Småblödningar vid s-mlag började komma, de ökade i täthet, tills att i okt-nov komma rejäla mängder blod varje gång vi hade s*x. Hur jobbigt som helst. Under denna period har jag varit till barnmorskor och läkare flera gånger och tagit alla prover i världen men de hittar inget fel på mig.
I dec-04 beslutar jag mig för att dra spiralen, sagt och gjort. Men blödningarna upphör inte, det börjar dessutom rinna rosafärgade EXTREMT illaluktande flytningar istället. Jag sätter i NuvaRing, mitt sista hopp och det verar fungera bra i sig, förutom dessa flytningar.
Tillslut bryter jag ihop och ringer till VC, har turen att få komma in samma dag och bli undersökt av en överläkare. Diagnosen ställd direkt: Cervicit. Infektion i livmoderhalsen. Får antibiotika samma dag och det hjälper direkt. Jippi!! Allt är jätte bra. Cerviciten hade orsakats av att bakterier hade klättrat upp i livmoderhalsen pga spiralen. Men ändå, jag var ju friskt från flytningarna!
Men då brakar det lös, jag får självmordstankar, blir tveksam på förhållandet, får tankar som: vill jag ha denna man, ska jag inte göra slut, blir grinig, irriterad, sur, mår fruktansvärt dåligt psykiskt, orkar inte med mig själv, och med detta moster lever min älskade sambo. (medalj till honom) Igår betedde jag mig som en komplett idiot mot honom och vi ägnade natten åt att ställa allt tillrätta.
Det slutade med att jag drog NuvaRing. Det får bli gummi resten av livet, typ, något mer preparat orkar jag inte prova, jag kommer aldrig mer att gå närmare än en meter från hormonpreparat! FY FY FY!
Det har varit hemskt, att riskera mitt underbara förhållande för att man ska äta hormoner, nej usch. Det är ju ändå 2005, forskarna borde ju ha fått fram något preparat som hjälper! Jag tycker inte synd om mig själv, jag har bara haft enorm otur helt enkelt.
Oj det blev långt, men det jag undrar är om ngn känner igen sig!