Nån som har eller haft gallsten?
Det ska jag göra =) Det är skönt att prata med nån som kan förstå ens smärtor. Det är ingen annan som kan göra det som inte har varit med om det själv.
Sov så gott!
Det ska jag göra =) Det är skönt att prata med nån som kan förstå ens smärtor. Det är ingen annan som kan göra det som inte har varit med om det själv.
Sov så gott!
för fettfri kost? =) ja, det finns då alla möjliga "regler".
Jag åkt ganskam ycket fet mat innan. Men har dratt ner på det alldeles nu och får ändå anfall. Spelar ingen roll vad jag äter.
Nu ska jag göra ett sista försök och utesluta stekt mat med.
Fast på torsdag får man ju reda på om det e gallsten! *rädd*
Va hemskt det måste vara när du hade en bebis att ta hand om med. Usch = //
Hur snabbt fick du operation?
Godmorgon!
Skönt att du sovit och mår bättre idag Luxor =) Här år man likadant, men klarar sig. Har oxå svårt att sova på nätterna. Men det mesta e väl för att man är orolig antar jag.
Var tom hungrig i nat, men tordes inte äta nåt ifall de skulle sätta igång nåt.
Miss luxor:
Stackare = // men jag tror det kan bli en liten slags inflammation precis efter ett gallanfall o kan sitta i upp till en vecka.
Jag har själv fortfarande ont, men det blir bättre dag för dag. Och så länge vi inte har akut ont får vi nog vara glada =D
Miss Luxor. har oxå svårt att ta sjupa andetag.. = /
Så det e väl nåt som hänger ihop..
Jag har inget mellanting med smärtlindrande än alvedon och de starka narkotikaklassade tabltterna = /
Jag tror oxå att det är en sten som sitter på nåt konstigt ställe som känns hela tiden. Eller att det blir en liten inflammation när anfallet har släppt.
Känns som träningsvärk, kan ju vara det oxå. Att man slappnar av när man inte har lika ont längre.
Idag e det lite bättre igen. :P Men känns fortfarande. Och i morrn e det dags för UL.
*nervös*
Hej och hå! Här har det hänt saker i tråden ser jag! Kul att folk berättar!
Ska som sagt på UL i morrn. Börjar slappna av lite nu, men är så himla rädd för operation. Det är min livs skräck!
Rystall:
Jag säger som Luxor att det är själva sövningen man är rädd för och att det ska bli komplikationer och nåt allvarligt händer. Så man inte vaknar upp igen helt klart.
Är lite "nervig" av mig i vanliga fall med och vet vilken panik jag kommer ha innan sövningen. Hua!!
Luxor: Jo, än så länge går det väl an här. Själv då?
Miss luxor:
Stackare! Har du ingen hemma som kan hjälpa dig?
Har du berättat för din läkare hur du mår? Var det nästa vecka du skulle göra nästa undersökning?